Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Ny bilpjäs skildrar Sveriges baksida

Scenkonstkollektivet Public Plot visar än en gång Malmö genom baksätet på en bil. Ämnet för "Gul framtid" är samma som bilpjäsen "Blue Dreams", att gestalta Malmös svarta ekonomi. Det nya verket är snäppet vassare, skriver Boel Gerell.

Skådespelarna Jens Olsson och Malin Molin i pjäsen "Gul framtid".Bild: Jonas Åkesson
Är klockan 06? Eller 05? Första måndagen efter sommartid är timmen fortfarande glidande och dimman sveper in gator och torg i grå fukt. Ändå är staden redan i rörelse, bilar rullar längs Bergsgatan och människor hastar mot bussar och arbetsplatser. Malmö sover aldrig, det är tydligt. Någon är alltid vaken och i dunklet pågår en febril verksamhet.
I uppsättningen ”Gul framtid” närmar sig scenkonstkollektivet Public Plot än en gång frågan om den svarta ekonomin. De underliggande krafterna och villkoren som ger oss billig öl på krogen och som får nya huskroppar att resa sig på nolltid. Men någonstans betalar någon priset och i kollektivets första uppsättning ”Blue Dreams” riktades sökarljuset mot krogarnas svarta, papperslösa arbetskraft.
Uppsättningen tog plats i en bil, där en publik om tre åt gången fick följa de två huvudpersonernas allt mer panikslagna färd genom ett nattligt Malmö. I hörlurar flätades dialogen samman med stadens ljud och inspelade kompositioner av Jonas Åkesson. Ny spännande teknik, men inte för formens skull utan som ett redskap för att komma staden och berättelsen närmare in på livet.
Läs mer: Knivskarpa bilder från baksätet av Malmös svarta ekonomi
När vi denna tidiga måndagsmorgon makar in oss i Volvons baksäte igen står samma team bakom den nya produktionen. Uppsättningen har arbetats fram i samarbete mellan författaren Henrik Bromander, regissören John Hanse, Jonas Åkesson och ensemblen. Framsätena intas av Jens Olsson och Malin Molin i rollerna som de grävande journalisterna Anton och Jessica, på jakt efter ett scoop i byggbranschen.
De är en svindlare på spåren, en Zoran Petrovic som i sin verksamhet tvingar arbetare att hantera giftig asbest utan skyddskläder. Som säljer sina uppdrag svart och tar in illegal arbetskraft. En belastning för samhället, som det ”sverigevänliga” reportageteamet längtar efter att avslöja. De tar en risk förstås, Zoran är inte att leka med, hör till maffian och är medlem i den ökända K-falangen.
Under tilltagande nervositet far vi genom Rörsjöstaden och vidare mot Frihamnen, där mötet med Zoran (Matthias Hahne Thorbjörnsson) ska ta plats. Med dold mikrofon och under förevändningen att få ett byggprojekt gjort snabbt och svart, ska Anton locka Zoran till ett erkännande. Och allt går verkligen bra, inspelningen blir gjord och allt som saknas är en bild, som bekräftar att allting är sant.
Men innan Jessica hinner ta bilden kör Zoran iväg och vi tvingas följa efter, längs allt mindre gator. Till ett villaområde i Åkarp, där bara svennar bor.
Medan ”Blue Dreams” till stor del bars av sitt ärende och det unika i berättarmodellen har en större omsorg lagts vid intrigen denna gång. Här ryms inte bara en twist utan två och det ges inga enkla lösningar. Samspelet mellan Jessica och Anton är en skickligt iscensatt balansakt där den förra till en början tycks vara den starkare. Men vågskålen tippar och hela syftet med deras journalistiska verksamhet ställs på sin spets.
Med ”Gul framtid” skapar Public Plot ännu en uppsättning som gestaltar baksidan av Sverige. Som vänder på stenar och presenterar scenarion som inte bara är möjliga utan troliga. Just så här resonerar och agerar människor i ett system som gjort sig beroende av kriminalitet och svart arbetskraft. Och det är inte bara dimman som gör det svårt att säkert skilja oss från dem.
Gå till toppen