Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Adania Shiblis berättelser skapar ett sorgset raster över vardagen

Det är en stillsam fröjd att läsa Adiana Shiblis prosa, skriver Vesna Prekopic.

Adania Shibli

BOKEN. Beröring/Vi är alla lika fjärran från kärleken. Övers Jonathan Morén och Anna Jansson. Tranan.
Det är tur att det finns bokförlag som Tranan, som har som idé att ge ut författare från länder vars språkområden ofta försummas. Palestinska Adania Shibli (född 1974) är en sådan författare. Trots att hon är både flerfaldigt prisbelönt för sina romaner och uppmärksammad i andra delar av världen är hon så gott som okänd i Sverige. Tills nu förhoppningsvis. Hennes två romaner ”Beröring” och ”Vi är alla lika fjärran från kärleken”, utgivna på originalspråk 2002 respektive 2004, finns nu för första gången på svenska, publicerade i samma volym, och översätta av Jonathan Morén respektive Anna Jansson.
I båda romanerna är kvinnliga karaktärer i fokus, med familjen som en mer eller mindre skugglik fond. Evigt universella teman som liv och död, kärlek och hat illustreras genom det vardagsliv som finns även på en plats som det konflikthärjade Västbanken. Det politiska är suggestivt närvarande och vävs subtilt samman med de personliga livsödena. Samhällsskeendena finns under ytan och berörs i detaljerna runt karaktärerna såväl som i miljöbeskrivningarna.
I den drygt 100–sidiga ”Beröring” möter vi en namnlös flicka som registrerar, reflekterar och erfar världen. Romanen har delats in i fem delar som anger inramningen för flickans upplevelser genom att namnge dem med ”Färger”, ”Tystnad”, ”Rörelse”, ”Språk” och ”Väggen”. Adania Shiblis språk är stramt och återhållsamt, ofta poetiskt formulerat med lång känslomässig efterklang, som när flickans bror, han som skriker åt henne, stör henne på det enerverande vis som bara bröder kan, plötsligt dör: Hon ”lyssnade noggrant på sin döde bror, men tystnaden var allt som fanns kvar av honom, för alltid”.
Det många gånger minimalistiska språket från ”Beröring” känns igen i ”Vi är alla lika fjärran från kärleken”, men formen skiljer sig från den förra. ”Vi är alla lika fjärran från kärleken” är en brokig samling berättelser som löst hänger ihop genom den röda tråd som titeln anger och som gestaltas i våndan över den obesvarade kärleken, den förbjudna kärleken och den onåbara kärleken.
Gripande gestaltas den i den första berättelsen där en kvinna och en man börjar skriva brev till varandra. Först sker det som en yrkesmässig kontakt, men den övergår snart i en personlig brevväxling tills mannen en dag meddelar att han inte vill fortsätta skriva. I samma ögonblick förstår hon att hon älskar honom, mannen hon aldrig träffat, men den ende som känner henne på riktigt. Adania Shiblis vardagliga berättelser skapar ett sorgset raster av de begränsningar som låser fast människan på en plats eller i en känsla. Det är en stillsam fröjd att läsa hennes vackra prosa.
Gå till toppen