Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

"Tack för att Du ibland låter mig leva som en av de friska"

Franz Wright

BOKEN. Till fots till Martha’s Vineyard. Tolkning av John Swedenmark. Bokförlaget Edda.

Den amerikanske poeten Franz Wright fick ett stort genombrott 2004 med diktsamlingen ”Till fots till Martha’s Vineyard” som belönades med Pulitzerpriset. Nu kommer hela diktsamlingen på svenska i inspirerad översättning av John Swedenmark.
Franz Wright, som var son till beatpoeten John Wright, dog 2015 i lungcancer. Dikterna i ”Till fots till Martha’s Vineyard" kretsar kring Gud, döden och döende med en enastående sensibilitet och enkelhet. Levandets villkor ter sig båda benådade och fasansfulla för den hypersensibla poeten som osentimentalt skriver:
Tack för att Du ibland låter mig leva som en av de friska; tack för att Du låter mig få reda på hur det kan vara. Tack för att Du låter mig betrakta din förfärande blå himmel utan rädsla, din hemska värld utan fasa, och dina kärlekslösa psykotiker och hopplöst förlorade
med den här kärleken.
Hur bär man sig åt för att dö, är en av de frågor som diktsamlingen ställer. Alla på jorden är ju levande, ingen kan egentligen lära ut det och medicinsk forskning säger att alla kommer att dö av nånting. Samtidigt lever någon sorts hopp hos poeten. ”Men kan du göra en stjärna av intet kan Du också resa upp mig”, säger poeten och säger vidare att ”Min tro går ut på att en dag kommer avståndet mellan mig och Gud vara borta”.
För den sjuke är nätterna långa, men åren korta. Ändå är Wright inte en genompessimistisk poet, han kan gå omkring överväldigad av kärlek till de levande och han prisar också det bräckliga och kortvariga som ”det blekgula ljus som ligger på fönsterbrädan/ mitt i vintern norr”, det senare låter som en uppmaning att älska livet i all dess korthet och ofullkomlighet.
Det är lätt att tycka om Franz Wrights dikter, deras lågmälda tilltal, deras anspråkslöshet, deras sköra gudslängtan och samtidigt finns det inte en enda dikt som inte gör ont. Livets obönhörlighet och skönhet går hand i hand. Trots allt älskar och bejakar poetjaget livet och vet hur svårt det är att säga farväl till pronomenet ”jag”:
Vem kan sova? Vem har tid
att förbereda sig för den stora dagen
när det fordras att han ska
ta farväl av alltihop, inklusive
pronomenet ifråga, avsäga sig
alla band till det jordiska
fullt ut, och bevittna
världens undergång –
Bokförlaget Edda gör ett beundransvärt arbete som också kan stavas kärlek, när det introducerar väsentliga poeter som Wright och tolkar dem till svenska.
Gå till toppen