När Thomas Wallner sätter ihop grupputställningar blir det i regel väldigt bra. I de fyra ”Polyfoni”-utställningarna 2013-2016, visades hundratals verk i det lilla formatet. Ett myller, javisst, men noga utvalt och fint presenterat.

Under titeln ”Malmö – So there” mönstrade han Malmöanknuten konst 2011, och just nu pågår uppföljaren, lagom till konstrundan. Trettiosex verk av femton konstnärer visas på galleriet i Simris.

Det handlar främst om välkända namn i wallnerska sammanhang, såsom Per Mårtensson och hans disciplinerade mönster från vardagen, Magdalena Svenssons intensiva cirklar, Fredrik Noréns skruvade möbler och Ella Tillemas plakatartade men tekniskt imponerande politiska måleri.

Daniel Fleur, som går sista året på Konsthögskolan i Malmö, hade sin första utställning på galleriet i höstas, där han visade spännande, pixellerade versioner av Carl-Fredrik Hills sköra kritteckningar. I den här utställningen ingår två små landskap i samma, lätt fragmenterade teknik.

Ett annat återkommande namn de senaste åren är Peter Wallström. Han målar fram en originell bildvärld, där noggrant placerade symboler och karaktärer skapar en gåtfull stämning. Titlarna i kombination med vissa återkommande element skapar en känsla av att det går att avkoda någon form av viktiga berättelser i målningarna om man har dem på väggen tillräckligt länge.

Utställningens mest genomträngande verk är Julia Selins monumentala ”Stranger”. Det är som om hon har fått koagulerat blod att glöda intensivt på duken. Här och där syns några gröna fläckar som försöker undkomma lågornas rov.

Jakob Simonsons monokromer utstrålar ett helt annat temperament. Tydligare än någonsin upplever jag djupet och de subtila illusionerna i verken. Hundratals lager färg stryks på, slipas och stryks på tills den rätta effekten uppnås.