Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Kajsa Leo: Vi är alla permanent skitskraja och i behov av hjälp

Bland mina mindre charmiga egenskaper finns en enerverande tendens att alltför ofta låta undslippa mig ett spontant och inte alltför motiverat ”hjälp!” Så fort jag snubblar till eller kommer åt en knapp på datorn slinker ordet ur mig som ett ovälkommet kroppsljud. Jag tänker ofta att vad som helst skulle vara bättre än detta ynkliga nödrop riktat till ingen och alla, såsom det mer neutrala ”oj” eller valfritt slagkraftigt könsord.

Kajsa Leo.Bild: Peter Frennesson
Bland alla välbehövliga nyord som har poppat upp ur den feminist-lingvistiska traditionen finner vi ordet gubbtäcksfärd. Ordet beskriver en man som hellre kör vilse än att fråga om vägen. En bekant har berättat om en svärfar som trots tre hungriga barn i bilen höll fast vid att det enda som behövdes för att komma fram var en kompass. Min kära mor däremot har ingen skam i kroppen; senast vi var i Göteborg gick hon in på Apoteket för att be om tips på trevliga caféer.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen