Wimans blogg

Max Wiman: Det är egentligen allt det andra som fängslar och lockar

Det blev premiär i morse. Hemmapremiär. Kaffekoppen, de två mackorna och Sydsvenskan. På terrassen i bara tröjärmarna och mjukisbyxorna.
Det som känts som den eviga frosten har släppt, visserligen skvätte himlen en tår på förmiddagen, men nu lyser himlen blå, strålarna värmer, fåglarna kvittrar och för några dagar sedan stod det här rådjuret i vår trädgård på Sibbarp.
Malmö tinar. Så som Malmö alltid gör. Oavsett hur frosten biter fast, oavsett om det är i vädergudarnas form eller i form av dem som då och då - alltför ofta - försöker förstöra vår oförstörbara stad.
Det är nog mer än en slump att allt släpper just den dagen då Malmö FF har hemmapremiär. Då uteserveringarna kallar på en och där ett samtalsämne är väldigt vanligt, när blickar möts mellan män i blåvita halsdukar, kvinnor i ljusblå tröjor, barn med klubbemblemet lysande på mössa eller keps, där flaggorna ställs ut runt Möllan, hissas på Kulladal, hängs ut på balkonger vid Dammfri. Där kidsen när de lirar boll på Rosengård inte bara är Zlatan utan också Rosenberg. Då vuxna picknickar i Pildammsparken och kickar boll lite de också, medan de laddar för kvällens fest för hela Malmö.
Och ja, det är då jag blir så där lite extra malmöitisk inte bara i själ och hjärta, utan i ord och tanke också. Jag menar då alltså staden Malmö, inte laget Malmö FF, men detta lag står fortsatt för något slags enighet i både med- och motgång - för staden. Intrycket förstärks snarast år efter år.
Det finns massor av Malmö FF att diskutera, berömma, kritisera, analysera. Det ägnar vi mycket kraft och tid åt på Sydsvenskan. Men den här dagen riktar jag helst fokus mot staden och dess invånare.
Det vet ni nog vid det här laget, att jag sådana här dagar blir lite extra kärleksfull mot staden Malmö, men många har hört av sig och velat att jag skulle beskriva känslan igen. Jag tror att mycket började med de här tankarna, premiären för på dagen tre år sedan, den nionde april 2015:
Läs mer:I dag omfamnar Malmö sig själv
Så lite omformulerad favorit i repris då, men också med en annan röst som ger sin bild.
MFF-tränaren Magnus Pehrsson pratar helst positioner, löpvägar, fotbollsmetodik och idrottspsykologi. Men han ger också några spontana tankar inför kvällens hemmapremiär för Malmö FF mot AIK på arenan som nu egentligen äntligen tills vidare bär det finaste och mest malmöitiska av namn - Stadion. Namnet lyser ljusblått på pelarna som innan symboliserade banken som inte längre förser oss med kontanter, men som stärkt MFF:s ekonomi med massor av miljoner under namngivningsåren.
De är liksom lite malmöitiska, Pehrssons tankar alltså, om att kunna njuta.
"Jag brukar ta in de där minuterna precis innan avspark. Hymnen och entrén. Jag är glad att få vara med om det. Det tror jag många spelare har med sig, en tacksamhet och glädje och källa till energi. Det är inte alla klubbar som har det. Vi sa att det var fem månader sedan vi beträdde den där planen. Nu får vi göra det med fullsatt stadion och en stark motståndare. Det är klart upplagt för fest och vi blir alltid starkare med den inramningen.
Jag kan bara fira mål ganska kort, ibland alldeles för kort. För vilt firande av spelare, tappar vi fokus på det vi har gjort. Det gäller att glädjas men ändå hitta tillbaka. Vi hade några matcher i fjor där man kunde tillåta sig att behålla känslan - två som slutade 6-0 och en som blev 4-0. Då kan man njuta lite mer av kulissen, hur vi bärs fram. Det vore härligt att få uppleva slutfasen mot AIK så också."
I skrivande stund är det sålt 20395 biljetter till kvällens match och siffran tickar vad jag förstår långsamt uppåt, det är ju inte utsålt än.
Själva matchen är ju faktiskt "bara" en fotbollsmatch. Det är egentligen allt det andra som fängslar och lockar mig.
Hur staden färgas fysiskt av ljusblå förhoppningar på gator, torg, skolor och arbetsplatser, förväntningarna runt arenan vibrerar, folk träffas, känns igen, mumlet på läktarna, hymnen som stegrar mot sitt cresendo, den allmänt proklamerade flaggdagen på läktarna enligt traditionen (allt sedan MFF-premiären den 7 april 2003 på gamla stadion mot Örebro) och så all den andra sången från norra och sjungande sitt, det mellankoliska "Malmööööö, Malmöööö" och den lite märkliga seden att hoppa och älska Malmö, hej.
Det handlar alltså för mig om något annat om ett lag, om vem som tar tre poäng eller en. Det är en dag då staden Malmö är en vinnare alldeles oavsett. Det handlar om en stad och alla dess delar, därför finns det heller inget tifo som etsat sig så fast som det här:
Malmöklacken med Tifo hela malmös lag under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Malmö FF och Hammarby den 20 april 2015 i Malmö.Bild: LUDVIG THUNMAN
Kvällens prognos då? Ska vi tolka den som klart.se förmedlat som överförbar på fotbollen, så är det kanske så att AIK bryter trenden mot att inte vinna i Malmö. Tag det inte som ett tips, men möjligen ett omen.
Läs alla artiklar om: Allsvenskan 2018: MFF-AIK
Gå till toppen