Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Anna Blennow: Teatern är djupt förankrad i demokratin

”All the world's a stage.” Världen är en scen, och alla människor är aktörer. Citatet ur Shakespeares ”Som ni behagar” vänder på bilden av teatern som en spegel av verkligheten: hela världen är en stor teater med fasta roller och intriger. ”Allt är politik” är ett citat med modernare ursprung, men i grunden samma tematik. Hela världen är en politisk struktur och alla våra handlingar är politiska. Påståendet brukar göra entré från vänster och mothugg inträder från höger. Och debatten kring politisk styrning av kulturen stormar ständigt, senast i samband med filmen ”Burka Songs 2.0”. Att kommunstyrelsen i Göteborg lät ställa in visningen av filmen på Blå Stället i Angered, och sedan hotade med indraget kulturstöd till Litteraturhuset som ville genomföra visningen, ledde till massiv kritik: politiska beslut bör inte styra kulturens innehåll. GP:s kulturchef Björn Werner hävdade till och med att kulturens roll inte är att främja demokratin (GP 13/3). Men innebär det att kultur inte är politik?
Samtalet om politik genomsyrar samhället idag, framför allt i sociala medier. Den digitala distansen gör det möjligt för fler att våga säga sin mening, men öppnar också för hat och hot. Kanske är det därför viktigare än någonsin att möta varandra också i de offentliga rummen, i kulturen och i samtalen. Ett fritt kulturliv är ett symptom på att vi inte lever i en diktatur. Mångfald och tillgänglighet är ett symptom på demokrati. Och vad är egentligen politik? Ordet kommer från grekiskans politikós, ”det som har med samhället och medborgarna att göra”. Politik är såväl maktspel som samverkan, både debatt och kritik. Även om kulturen inte ska dansa efter maktens pipa, är den fri att ta sig politiska uttryck.
Inom politisk konst har teatern ofta intagit en särställning. Kanske är det ingen slump att både teatern och demokratin föddes nästan samtidigt i antikens Grekland. Teatern var djupt förankrad i den grekiska demokratin: en plantskola för åsikter, en kurs i beslutsfattande. Åskådarna både övade och utövade sitt medborgarskap genom dramernas debatterande av rättsliga och moraliska frågor. Och teatern har alltsedan dess varit ett sätt för samhället att hantera och bearbeta politiska problem. Medborgarbandets ”Vinnaren tar allt” på Malmö Stadsteater är som ett manus till denna process: ett försvarstal för demokratin, och dessutom i förlängningen ett projekt fokuserat på unga väljare. Föreställningen ligger helt rätt i tiden. Just nu tycks alla tvivla på demokratins framtid, skriver Per Wirtén i Expressen (2/4). Skydda svensk demokrati med en författningsdomstol, föreslår Cecilia Wikström och Morgan Olofsson i SvD (5/4). Årets Skytteanska pris i statsvetenskap, som nyss tillkännagavs, tilldelades Harvardprofessorn Jane Mansbridge, som i sin forskning lyft fram demokratins styrka som samtal och samförstånd snarare än ständig intressekonflikt.
Och demokratin värnas just genom att vi deltar i samtalet om den. I en fungerande demokrati blir politiken vår egen föreställning, där vi agerar och interagerar. Alla kan inte längre mötas på en och samma teater eller ett och samma torg, som i antikens Aten. Men vi bör ta vara på kulturens kraft att främja demokratin.
Gå till toppen