Kultur

Mot solnedgången: Udda kärlek i skymningen

Ayane Misaki och Masatoshi Nagase i "Mot solnedgången", om en ung syntolkare och en känd fotograf som håller på att bli blind.Bild: Nonstop Entertainment

Mot solnedgången

BIO. DRAMA. Japan/Frankrike (Hikari), 2017. Regi: Naomi Kawase. Med: Masatoshi Nagase, Ayane Misaki. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.41.

Naomi Kawases finstämda filmer skildrar ofta människor som befinner sig i någon form av personlig kris. Hon intresserar sig för hur individer kommunicerar med varandra och hur vi reagerar på ords innebörd och nyanser. Det här blir extra tydligt i ”Mot solnedgången” där den ena huvudpersonen, en tidigare känd fotograf, är synskadad och på väg att helt förlora synen.
Han ingår i en testpanel med personer som får lyssna till en kommande syntolkning av en film, ett kärleksdrama mellan en äldre man och hans sjuka hustru. Tolkningen görs av en yngre kvinna. Gång på gång har de olika individerna invändningar och synpunkter på hur hon förmedlar vad som sker i bild. Framför allt reagerar de på hur hennes egna känslor avspeglar sig i ordvalet.
Det här låter kanske inte särskilt spännande men Kawase utvinner stor dramatik av allt outtalat under ytan både hos den forne fotografen och hos kvinnan som syntolkar. Undan för undan kommer de två närmare varandra och lyckas lösa upp plågsamma känslomässiga knutar vilka har försvårat kommunikationen med andra människor.
Kawases filmspråk är ytterst välformulerat, poetiskt och vackert. Ja, nästan för vackert så att det någon enstaka gång gränsar till det anspråksfulla. Den intima historien gestaltas företrädesvis i närbilder och bara vid några få tillfällen tar kameran med oss ut i naturen. Den som har haft möjlighet att se filmarens ”The mourning forest” (2007), visad bland annat på kvinnofilmfestivalen Ifema i Malmö, känner igen den sensualitet med vilken Kawase lyckas ladda bilderna av skog och strand.
Den lite udda kärlekshistorien spelas ypperligt av rutinerade Masatoshi Nagase och Ayane Misaki. Den yttre dramatiken hålls tillbaka men i skådespelarnas ansikten finns oändligt många skiftningar som fängslar åskådaren.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 13 april
Gå till toppen