Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Nu måste alla ta ett djupt andetag.

Damaskus i natt.Bild: Hassan Ammar
En klok kommentar på svenska Twitter när morgonen grydde efter missilangreppet på Syrien var denna: ”Någon som har en balanserad åsikt om attackerna mot Syrien? Vet inte vad jag ska tänka.”
Nej, det är inte lätt i detta krig där en rad länder i oheliga allianser bekrigar varandra på syriskt territorium. Där den despotiska regimen inte skyr några medel, högst troligt inte heller kemiska stridsmedel mot sin egen befolkning.
USA, Frankrike och Storbritannien agerade på sitt hot om att svara på den vidriga kemvapenattacken mot civila syrier – enligt bilderna som spriddes bara kvinnor och barn – förra helgen i islamistkontrollerade Douma. Amerikanska kryssningsrobotar uppges ha avfyrats mot två anläggningar som användes för att framställa kemiska stridsmedel och flera militärbaser i Damaskusområdet och en möjlig lagringsplats för kemiska stridsmedel i Homsprovinsen.
Nato stöder anfallen, generalsekreterare Jens Stoltenberg konstaterar att det ”kommer att försvaga regimens förmåga att attackera det syriska folket med kemiska vapen”.
Att ställa upp för civilbefolkningen är en anständig hållning.
Men inte hela bilden.
Anfallen måste ses som en upptrappning av konflikten där freden nästan kunde anas, som en följd av regimens övertag. Med Rysslands stöd. Ett olustigt scenario, men kanske det minst onda av onda utfall för ett land där inbördeskriget gått in på det åttonde året. Drömmen om demokrati är hur som helst inte realistisk just nu.
Samtidigt är just Rysslands förstärkta position i regionen en del av problemet. Och en faktor i denna vedergällningsattack.
Kreml reagerar – som förväntat – kraftigt och talar om ett ”skandalöst brott” mot internationell rätt. Assadregimens andra stora bundsförvant Iran varnar för ”regionala konsekvenser”. Medan regimen försöker få det hela till anfallet syftar till att stoppa Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) från att utreda den misstänkta gasattacken.
Ett påstående lika väntat som vidrigt. Assadregimen tvekar aldrig en sekund att skyla över sina illgärningar och skylla på andra. Till saken hör också att Ryssland spjärnat emot när det gällt att hitta den skyldiga.
”Jag uppmanar alla medlemsländer till återhållsamhet under dessa farliga omständigheter och att undvika alla åtgärder som kan trappa upp situationen och förvärra lidandet för Syriens folk”, skriver FN-chefen Antonio Guterres i ett uttalande.
Ett försök att lugna stämningen. Fast förmodligen fåfängt.
Det går kanske att vinna slaget – men inte kriget.
Nu borde alla parter ta ett djupt andetag och en tankepaus. Nästa steg framåt kan vara steget ut i avgrunden.
Läs alla artiklar om: Attacken i Syrien
Gå till toppen