"FY" står det skrivet över hela hundkojan. Med bokstäver brända i tegellera har Hanna Stahle byggt en koja stor nog för en vuxen människa. Det är bara att krypa in. Att skämmas som en hund brukar det heta, även om vissa hundpsykologer tvivlar på att hundar verkligen skäms. Kanske hukar de sig bara instinktivt inför straffet som hotar, för att obekymrat återfalla i oönskat beteende när ingen ser. Det är ingen slump att Stahle murat sin skämskoja i dessa tider av #metoo och en hårdnande politisk och kulturell debatt, där "fy"-ropen skallar vilt. I jämförelse med sociala mediers offentliga skampåle ser hennes alternativ närmast inbjudande ut. Fast jag undrar om hon inte också kritiskt vrider och vänder på skamvråns värde och funktion, med sin karaktäristiska mix av humor och skärpa.