Kultur

Mattias Oscarsson: Vänskapsbanden i Akademien går långt tillbaka

Anders Olsson och Horace Engdahl.Bild: Anders Wiklund / TT /
"Ledande röster inom Akademien sätter vänskap och andra ovidkommande hänsyn före ansvaret”, skrev Kjell Espmark i ett uttalande i samband med sitt avhopp.
Vilka vänskapsband avsåg han? Att Horace Engdahl står nära den så kallade Kulturprofilen, make till Katarina Frostenson, är allmänt känt.
Kompisröstade andra också? Det vet vi inte. Men i ankdammen Akademien finns det vissa band som går årtionden tillbaka.
Som det mellan Engdahl och Anders Olsson, nu utsedd till tillfällig ständig sekreterare. I slutet av 70-talet grundade de tillsammans den banbrytande kulturtidskriften Kris. Under 1980-talet kom Engdahl och Olsson att utgöra en debattglad duo som stred för postmodernismen, och gärna ställde sig på barrikaderna mot det litterära etablissemang som till sist kom att svälja dem.
Även Frostenson hade kopplingar till gruppen.
Om Engdahl var den yvige posören i Kris var Olsson den försiktige tänkaren. Och de två hade en tydlig mentorsfigur i Espmark, som häromdagen tog sin hand från lärlingen Engdahl, med orden "det finns ingen heder kvar i kroppen på den mannen".
Även om Olsson slog igenom först, med sin doktorsavhandling "Ekelöfs nej" (1983), var det Engdahl som först kom med i Svenska Akademien 1997. 2009 beredde han vägen för sin gamla parhäst från Kris, och de återförenades i Börshuset. Båda två röstade emot att Frostenson skulle uteslutas.
"Han har väl ungefär lika mycket ryggrad som ett vanligt ostron", dundrade Leif G W Persson om Olsson i Aftonbladet.
Det är en drastisk karakteristik – men onekligen har Olsson mycket att tacka Engdahl för. Det bådar bara för mer snikenhet och smaklöshet.
Läs alla artiklar om: Krisen i Svenska Akademien
Gå till toppen