Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Marie Pettersson: Lek med medelsvensken

I över fyrahundra år har Riksarkivet samlat material från statliga förvaltningar, företag, organisationer och privatpersoner. I början av åttiotalet inleddes ett udda projekt som gick ut på att skapa ett arkiv över "medelsvensken” och lotten föll på en man född på fyrtiotalet i en medelstor kommun. I 29 pärmar arkiverades genom åren kvitton, brev, vykort, röstkort, sjukhusräkningar och dagboksanteckningar – allt en sorts tidskapsel över medelsvenskens tankevärld där och då. Eller… kanske var det inte alls så.
Vintern 2017 sitter författaren Fabian Kastner ett helt dygn på Bonniers Konsthall. Hans uppdrag är att skriva en 24-timmarsbok och resultatet, ”Medelsvenskens arkiv” (Faethon), blev en sorts inventering och vidareutveckling av nämnda arkiv. ”Var börjar man berättelsen om ett liv?”, frågar sig författaren. Går det att plocka fram en gestalt ur pärmarna? Jo, något som liknar ett psyke, en flödande text, alltmer vild i sitt uttryck, träder fram.
Men ju längre in i boken jag kommer desto mer tveksam blir jag till att den verkligen utgår från ett befintligt material. Att Kastner är en författare som leker med gränserna för fantasi, verklighet, fiktion, dikt och lögn framgick tydligt redan i debutboken ”Oneirine”, en roman som i själva verket enbart bestod av samplade citat från andra verk ur litteraturhistorien. Är också ”Medelsvenskens arkiv” en kastnersk lek? Jag känner mig inte alls säker på att jag skulle hitta det där arkivet om jag trädde in i Riksarkivets salar. Det är en skön oklarhet att bära runt på under läsningen.
Gå till toppen