Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Anna Blennow: Drottning Kristinas akademi välkomnade kvinnor

Sara Danius, Svenska Akademiens sanna drottning?Bild: Jonas Ekströmer/TT
En kall decemberdag 1687 fick en svensk resenär audiens hos drottning Kristina i Rom. I sin dagbok beskriver han hur han leddes genom dörr efter dörr, behängda med röda sammetsdraperier, tills han stod utanför drottningens rum. Hon satt framför den öppna spisen, men steg genast upp, frågade ”ett och annat” om Sverige och ställde sig ”wid fönstret bredewid mig, stödjandes sig på högra handen emot fönsterkarmen, så stående tyst och tankfull, vändandes ögonen under åt gålfwet”. Hon var liten och ganska tjock, klädd i svart, med håret enkelt uppsatt utan prydnader.
De målande detaljerna tyder på att stunden gjort starkt intryck. Omvälvande ögonblick fastnar, då som nu: Sara Danius skrider ut ur Börshuset med fladdrande knytblusrosett och sekundanten Sara Stridsberg vid sin sida. Bilden blev ikonisk i dramat kring Svenska Akademien, och skulle lika gärna kunna vara en målning från 1600-talet. Och genusaspekterna av de senaste dagarnas omstörtande händelser är tydliga. När Sara Danius och Katarina Frostenson lämnade Akademien offrades två kvinnor medan en man gick fri, skrev Per Wästberg i Svenska Dagbladet (13/4). Är alltså inte denna kungliga akademi redo för kvinnor med en samtida agenda, för Sverige i tiden?
Svenska Akademien är varken den första eller enda kungliga akademien. Flera grundades liksom den under 1700-talet, men den monark som var först ute var drottning Kristina. Redan före sin abdikation 1654 inrättade hon en vetenskapsakademi efter mönster från renässansens Frankrike och Italien, under ledning av den franske filosofen Descartes. Tyvärr överlevde varken han eller akademien det svenska klimatet.
I Rom blåste andra vindar. Snart efter sin ankomst år 1655 instiftade Kristina Accademia Reale, ”Kungliga akademin” – sin kungliga status hade hon nämligen behållit, fastän hon lämnat sin faktiska roll som regent. De flesta sammankomsterna var hemliga och hölls i avskildhet, men vissa möten var öppna för allmänheten och innehöll musik, poesi och diskussion. Akademin hade enbart manliga medlemmar. Men Kristinas roll som inte bara hög beskyddare, utan också aktiv deltagare, kom att sätta spår. Efter hennes död fortlevde verksamheten i den nya Accademia dell’Arcadia, grundad 1690 i syfte att främja ”språkets renhet”, precis som det står i Svenska Akademiens stadgar. Snart kom även kvinnor att väljas in, mycket ovanligt för den tiden, som litteraturvetaren Stefano Fogelberg Rota visat i sin bok ”Poesins drottning” (2008). Kravet på kvinnornas meriter: att de kunde dikta.
Att kvinnor deltog möjliggjordes både av Kristina som förebild och tidens salongskultur där kvinnor kunde spela ledande roller. Men det var också en strategi för att stärka akademins litterära maktposition. Fyra av de totalt elva kvinnor som suttit i Svenska Akademien har nu lämnat sina stolar. När Danius abdikerade från posten som sekreterare hyllades hon av många som akademiens sanna drottning. Men för akademiens fortsatta förtroende och inflytande är denna förlust ödesdiger.
Gå till toppen