Under en delegationsresa nyligen till Israel och Palestina, med min politiska grupp i Europaparlamentet, det progressiva förbundet av socialdemokrater, bevittnade jag hur palestiniernas mänskliga rättigheter och rörelsefrihet kränks genom den israeliska ockupationen där Israel kontrollerar samtliga in- och utpassager från Västbanken.

Vi hade intressanta möten med såväl palestinska som israeliska företrädare för regeringen och det civila samhället där vi bland annat fick veta att de senaste årens ekonomiska tillväxt i Israel har gynnat israelerna medan fattigdomen i Västbanken har ökat.

Som jag ser det är en tvåstatslösning där palestinierna får en egen stat som består av hela eller delar av Västbanken och Gazaremsan, den enda lösningen för långsiktig fred, där israeler och palestinier kan leva i säkerhet.

EU och det internationella samfundet måste ge sitt stöd till tvåstatslösningen och arbeta mer aktivt för en fredsprocess. Om fredsförhandlingarna ska kunna fortsätta måste flera länder samarbeta. Till att börja med bör alla EU:s medlemsstater följa Sveriges exempel och erkänna Palestina som stat.

Självklart måste Israels säkerhet respekteras och bevaras, liksom palestiniernas, men lösningen kommer inte från de högerextrema och nationalistiska partier som styr landet idag. Israel kan inte uppnå varaktig fred med Palestina genom ockupation, isolering av Västbanken och avskärmning av den palestinska befolkningen.

Inom internationell rätt utgör principen om proportionalitet ett fundament. Det betyder att en insats måste stå i proportion till varför den görs. Den politik Israel driver har lett till att palestinierna på Västbanken lever i en apartheidstat. De får inte röra sig fritt, deras hem blir förstörda och vissa har inte tillgång till vatten eller el. Att palestinierna inte får röra sig fritt gör att de har svårt att få jobb, sjukvård och utbildning – och att de palestinska områdena inte kan utvecklas.

Att kränka mänskliga rättigheter är inte bara förbjudet enligt FN. Det är kontraproduktivt – det skapar bara ökade konflikter och driver människor mot extremism.

De kränkningar av mänskliga rättigheter som vi hörde om under vårt besök på Västbanken och under våra möten med palestinska familjer i byarna Susiya och Umm al-Hiran, såsom övervåld mot civilbefolkningen och demolering av palestinska byggnader, kan inte motiveras med att Israel behöver säkra sitt territorium. De politiker som idag styr Israel verkar vara mer intresserade av att utvidga landets territorium än av att säkra det.

Barnen i byn Susiya på Västbanken växer upp i en grym miljö. Varje dag ser de bulldozrar som hotar att riva deras hem. Byn har redan rivits sju gånger. De palestinska familjerna stannar kvar eftersom de inte har någon annanstans att ta vägen.

På Västbanken har flera EU-finansierade byggen och projekt rivits ner av den israeliska militären, bland annat förskolor, skolor och vattensystem. Och vägar till byar har stängts av militären.

Att palestinska barn grips, förhörs och fängslas av israelisk militär på Västbanken är oacceptabelt. De brott barnen har begått är till exempel stenkastning mot israeliska militärfordon eller mot den mur som omgärdar Västbanken.

Israel bryter mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och mot FN:s konvention om barns rättigheter. Just nu sitter omkring 356 palestinska barn i militärt förvar, utan att deras rättigheter tillgodoses, enligt den palestinska människorättsorganisationen Addameer.

Flera israeliska och palestinska människorättsorganisationer vittnar om att barnen utsätts för misshandel och trakasserier i häktet. Sällan får barnen en rättvis rättegång i israeliska militärdomstolar.

Även människorättsorganisationer är under attack från den Israeliska regeringen. De vi träffade under vår resa i regionen berättade att alla som kritiserar ockupationen attackeras och tystas av regeringen.

EU och det internationella samfundet måste stå upp för att mänskliga rättigheter ska respekteras i Israel och Palestina samt stödja palestinska och israeliska icke-statliga organisationer som arbetar för fred. Även UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar,gör en viktig insats, inte minst genom att ge barnen tillgång till skola och utbildning.

EU och det internationella samfundet måste påskynda fredsprocessen och kräva att den israeliska ockupationen av Västbanken, inbegripet östra Jerusalem, upphör. Samtidigt måste ledarna för palestinierna också enas och samarbeta. Annars kommer en redan ohållbar humanitär situation bara att bli värre.

Soraya Post är romsk aktivist och den första EU-parlamentarikern från Feministiskt Initiativ. Hon är ledamot i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och i underutskottet för mänskliga rättigheter.