Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Jo Nesbøs Macbeth är en briljant tolkning av Shakespeares svartaste pjäs

Jo Nesbøs råa Macbeth-tolkning är briljant och förvaltar bråddjupet i det ursprungliga dramat, skriver Maria Küchen.

Jo Nesbø är känd för sina kriminalromaner om Harry Hole, som översatts mer än 50 språk.Bild: Thron Ullberg

Jo Nesbø

BOKEN. Macbeth. Wahlström & Widstrand.
2016, fyrahundra år efter William Shakespeares död, inleddes ett internationellt projekt där samtida författare inspireras av hans verk i egna romaner. Resultatet hittills har blivit skildringar av maktens mörkersidor ur olika synvinklar.
I Jeanette Wintersons ”Tidsklyftan”, byggd på ”En vintersaga”, gestaltas den självsvåldige kungen Leonte som nutida finansman. Margaret Atwood har tagit sig an ”Stormen” och låtit hertigen Prospero bli en teaterchef som dribblas bort i karriären. Och i sin nya thriller förvandlar den norske kriminalförfattaren Jo Nesbø härföraren Macbeth till hårdkokt och korrupt polischef.
Ärligt talat har jag aldrig gillat Nesbøs deckare, de är för råa för mig, men här blir råheten en tillgång. Något motvilligt måste jag konstatera att hans Macbeth-tolkning är briljant.
I Shakespeares drama från 1606 siar tre häxor om att Macbeth kommer att bli kung av Skottland, en spådom som väcker hans maktlystnad. Hans hustru Lady Macbeth intalar honom att han måste mörda landets nuvarande konung, den rättrådige Duncan, för att kunna erövra hans plats. Det blir startskottet för ett blodigt och komplext maktspel som speglar verklighetens korruption.
Shakespeares pjäs bygger löst – mycket löst – på historiska personer och händelser i 1000-talets Skottland. Transformerad till nutid, i Nesbøs tappning, påminner ”Macbeth” om Roberto Savianos ”Gomorra” och Roben Farzads ”Scarface Hotel”, dokumentärer om maffiavälde i millennieskiftets Neapel respektive 70-talets Miami.
I den namnlösa nedgångna skotska hamnstaden som utgör scenen för Nesbøs drama är kasinospel och droghandel grundstenar för den kommunala ekonomin. Polis- och politikerkorruption härskar. Efter en lyckad insats mot ett MC-gäng befordras Macbeth till chef för polisens avdelning för bekämpning av narkotikabrott och gängvåld och går in i verksamheten med de bästa intentioner, men liksom sin namne i Shakespeares drama förblindas han snart av makthunger.
1600-talets häxor motsvaras här av knarklangare. Macbeth förslavas under deras drog, brygden, vars mest potenta variant övertydligt nog går under namnet power. Fyndigt och skickligt flätar Nesbø in det klassiska dramats skeenden och karaktärer i sin thrillerintrig, men det är ändå synd på en bra historia att nöja sig med Nesbøs version av Shakespeares kanske svartaste pjäs.
En chockerande brist med boken är att det ingenstans i den – varken i något förord eller efterord – nämns ett ord om Shakespeare. En Nesbø-läsare som ännu inte lärt känna Shakespeare kan med fördel googla namnen på karaktärerna och upptäcka var de har sina rötter – fadersgestalten Banquo som Macbeth sviker, Lady Macbeth som förlorar förståndet, barndomsvännen och rivalen Duff.
Till sist, sedan Macbeth upprättat ett skräckvälde där han ensam härskar, återställer Duff ordningen, men mörkret är starkare och kommer att vinna.
Till skillnad från William Shakespeare är Jo Nesbø ingen poet, men han förvaltar ändå bråddjupen i det ursprungliga dramat, där människans drift att härska genom att söndra är så mycket starkare än lågorna av godhet som flämtar i oss. Lågor som ständigt är nära att blåsas ut i livets rasande stormar, som överröstar allt utan att betyda något.
Gå till toppen