Konstruktivismen är populärare än på länge. Det är alltså ingen slump att Bertil Herlow Svensson (1926–2012) visas tillsammans med tre samtida skulptörer med helt andra uttryck. Det är ganska stökigt, men hans korgflätade metallrörsskulpturer funkar faktiskt som minsta gemensamma nämnare. Johan Röings färgstarka träfigurer står lika stadigt i hantverkslusten som Herlow Svensson. Och när Emelie Sandström överraskar oss med vegetativa, extatiska former i hamrad koppar tänker jag först på de banala prydnadssaker som var populära i äldre svenska hem, men sedan ser jag det psykedeliska flimret. Det är ju precis detsamma som Herlow Svensson skapar med sina skulpturer. De får båda ljuset att dansa.