Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Ölbloggen

Håkan Engström: ESB är född på nytt

Modernare och mer internationell i sinnet, men lika fin.

När bryggeriet Fuller's i London år 1971 satte beteckningen ESB på en av sina flaskor introducerade de en helt ny beteckning om än inte en helt ny öltyp. ESB stod för Extra Special Bitter, och det som var extra speciellt var att detta var den då allra starkaste bittern på den brittiska marknaden.
Hutlöst stark var den inte; den mätte då som nu 5,9% i buteljerad version och lite mindre på cask. Faktiskt hade ölet introducerats redan 1969, som säsongsöl och under namnet Winter Bitter. Med den formidabla succén väcktes tanken att låta ölet vara tillgängligt året runt, därav namnbytet.
Fuller's har sedan dess vaktat den där beteckningen, nästan som om det vore ett varumärke. Det har gått sådär; över hela världen, och inte minst i USA, har bryggare imiterat och vidaretolkat originalet. Sedan åtminstone ett par decennier ser vi ale-fantaster ESB som en etablerad öltyp.
Vad som kännetecknar en ESB? Det varierar lite grann, bryggare tar sig friheter. Men låt oss se originalet som ett riktmärke, då är ESB en maltig och fruktig bitter med typiskt engelska toner: söt apelsinmarmelad, rågbröd, nötaktig och lite jordig humle. Ansenlig efterbeska, men med fokus på malten fram till dess.
Den som är van vid amerikanska tolkningar, för att inte tala om de starka bitters som kallas ipa, uppfattar den klassiska ESB:n gissningsvis som lite söt och lite gubbig. Detta försöker Fuller's råda bot på genom att lansera en kompletterande ESB i sortimentet – om än kanske bara tillfälligt – under namnet Rebirth.
Den ingår i den satsning som heter Fuller's and Friends: sex olika öl, i samarbeten med yngre bryggerier i landet. Cloudwater medverkar, likaså Thornbridge och Moor Beer Company i Bristol som är den bryggare som varit med och tagit fram Rebirth. Ölet finns sedan några dagar på Systembolaget.
Rebirth? Ja, man ska ha utgått från 1971 års recept. Hur det ölet smakade vet jag inte, men jag gissar uppriktigt sagt att det ligger närmare den vanliga ESB än den som heter Rebirth. Men vad vet jag.
Rebirth anknyter starkare till internationell mainstream-smak, om man med mainstream avser rikligt humlad ale med humle från både gamla världen (England, Slovenien) och den nya (USA, Australien). Nötterna och maltsötman från ESB har tonats ner, men finns i högsta grad kvar. Lika så karamellmalten. Men ölet är blommigare och örtigare, och apelsinen får sällskap av en citruston som ligger nära grape.
Ölet är ett fint mellanting mellan det stiltypiskt traditionella och något modernare, inte extrem i någon riktning fast ändå extremt gott. Men det skulle jag säga om en vältappad ESB från cask också.
https://www.fullers.co.uk/blog/beer-articles/fullers-and-friends
Gå till toppen