Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Ett tåg kom lastat med godis på första maj.

Finansminister Magdalena Andersson såg ut att frysa i Malmö.Bild: Emil Langvad
För drygt ett år sedan, i mars 2017, fanns en klar favorit att en vacker dag efterträda Stefan Löfven som socialdemokratisk partiordförande. Kronprinsen hette Anders Ygeman. Hela 38 procent av de tillfrågade i Novus enkät ville se honom ta över. Men sedan kom it-skandalen på Transportstyrelsen och Ygeman tvingades lämna regeringen och inrikesministerposten.
Nu är frågan om nästa S-ledare betydligt mer öppen.
När de skånska förstamajtågen marscherade på tisdagen gick två tänkbara efterträdare i täten. I Landskrona och Malmö tågade finansminister Magdalena Andersson, i Lund justitieminister Morgan Johansson. Dessa två, liksom en hel klunga med bland andra arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, civilminister Ardalan Shekarabi, socialminister Annika Strandhäll, utrikesminister Margot Wallström – och Anders Ygeman för den delen – är inte omöjliga som framtida S-ledare.
Morgan Johansson inledde sitt förstamajtal på Stortorget i Lund med att det var precis tjugo år sedan han senast talade på hemmaplan under arbetarrörelsens högtidsdag. Han var då inte 28 år fyllda och kandiderade till riksdagen.
Idag är Johansson givetvis en mer rutinerad politiker än 1998. Han talar mer avslappnat nu än då, ler mer, skämtar mer.
Morgan Johansson ägnade bra med talartid åt den politik som förs av en som han menar hopplös borgerlighet, politik som han menar inte fungerar. Och detta påstår han direkt efter att ha skrutit om många tunga blocköverskridande uppgörelser som regeringen slutit med oppositionen. Så hur ska han ha det? Går det att komma överens med borgerliga partier eller går det inte?
Publiken ska inte ta det alltför allvarligt. Denna socialdemokratiska dubbelhet tillhör själva dramaturgin på första maj. På samma sätt som lynniga vårvindar, krånglande mikrofoner och SSU:ares taktfasta ”Ta från de rika, dela lika”.
Justitieministern talade varmt om att bekämpa både brotten och brottens orsaker. Han lät som ett eko av New Labours Tony Blair på slutet av 90-talet.
Det var klokt när Tony Blair sade det, det är fortfarande klokt.
I Malmö var det kallare. Mer regn, ännu mer blåst. Det blev nästan parodiskt när finansminister Magdalena Andersson skuttade ut på scenen i en gråmulen Folkets park och frustade hur ”härligt” det är att få vara i Malmö på första maj.
Magdalena Andersson har också börjat få mer stuns i sina tal, hon som i fjol fick äran att hålla Almedalstalet istället för partiledare Löfven, som skippade Visby och gav sig ut på Sverigeturné.
Till Anderssons nackdel måste sägas att hon stundtals är förutsägbar som en floskelmaskin, en maskin som kan fyllas med ord som ”borgarna”, ”ordning och reda i statsfinanserna”, ”vanligt folk”, ”mer i plånboken” samt ”högerns skattesänkningar”. Rör runt lite och ut kommer ett förstamajtal av finansministern.
Varför inte försöka överraska lite i ett nytt politiskt landskap? Dessa ständigt återkommande misstänkliggöranden mot andra hedersamma partier i riksdagen blir bara tjatiga och tröttsamma, de slår tillbaka mot en socialdemokrati som visat att den kan samarbeta över blockgränsen. Säg det tydligt, också på arbetarrörelsens egen dag.
Talen på första maj avrundades med årets S-löfte: upp till 600 kronor mer i månaden till 1,2 miljoner pensionärer. Det var välkommet ”godis” till de äldre. Och så fick somliga en chans att ”känna igen partiet” i en motig tid när opinionsvindarna går emot S, leden glesnat påtagligt på första maj och även S-retoriken hårdnat.
Varken Magdalena Andersson eller Morgan Johansson var på tisdagen särskilt nytänkande eller lustiga. De följde helt enkelt en trygg gammal mall för första maj. Trygghet var ordet för dagen.
Roligare var den lille killen med en egen färgglad skylt på sin sittvagn: ”Upp till glasskamp.”
Läs alla artiklar om: Första maj 2018
Gå till toppen