Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Moa Berglöf: "En desperat uppmaning till ett parti i kris."

Finansminister Magdalena Andersson (S) första maj-talade i Malmö.Bild: Emil Langvad
Det blåser och småregnar när justitieminister Morgan Johansson (S) kliver upp på scenen i ett Lund präglat av valborgsfirandets baksmälla. De röda fanorna som omgärdar scenen ser ut att vilja slita sig loss, versen till Internationalen sitter inte riktigt hos publiken men fanbärarna kämpar på och refrängen hörs desto starkare. ”Upp till kamp emot kvalen!”, det minns alla socialdemokrater. Några äldre åhörare reser sig upp, tar varandra i händerna, håller upp dem i luften. På scenen står konferencieren med knuten näve.
Med fyra månader kvar till valet är det inte bara Lunds studenter som har ont i huvudet denna första maj. En stund innan justitieministern äntrar scenen står ordföranden för LO i Lund i talarstolen. Det är viktigt att våra medlemmar, fler medlemmar, engagerar sig i Socialdemokraterna, säger hon, för det är bara så vi får gehör för våra frågor. Det är så vi blir starka. Morgan Johansson nickar från bänken framför.
Det är en desperat uppmaning till ett parti i kris. En arbetarrörelse i kris.
Sällan om någonsin har så få LO-medlemmar sagt sig vilja rösta på Socialdemokraterna. Inte ens varannan LO-medlem svär sig längre till S – samtidigt som var femte säger sig sympatisera med Sverigedemokraterna. Aldrig förr har heller Socialdemokraterna haft så låga opinionssiffror under ett valår. Detta trots regeringsställning, en stark ekonomi och mängder av offensiva partiutspel.
Varför lyckas de inte bättre?
Svaret är att i jakten på den där femte LO-medlemmen har Socialdemokraterna glömt att räkna på kostnaderna. Varje utspel om indragna bidrag, hårdare kontroller och strängare auktoritet kostar. I väljare och i förtroende. Den vars bild av ett Sverige i kris stärks vänder sig till högeryttern. Den som saknar arbetarrörelsens dröm om solidaritet går vänsterut.
Det är knappast en slump att Vänsterpartiets Rossana Dinamarca samlade tusentals fler första maj-firare i Slottsparken i Malmö än vad finansminister Magdalena Andersson (S) gjorde i Folkets Park.
I en film som Socialdemokraterna släppte under onsdagen sägs partiet, som de senaste åren uteslutande talat om hårdare tag och högre krav, faktiskt kunna tänka två tankar samtidigt. Det ska vara både hårda och mjuka tag, får vi veta, till bilder av bland annat släckningsarbetet vid en bilbrand. Är filmen ett svar på den senaste tidens kritik? Räcker det?
När Morgan Johansson väl står där i den kylslagna talarstolen väljer han att nästan helt undvika att tala om den auktoritära politiska dagordning som han blivit affischnamn för, och som Socialdemokraterna säger sig vilja gå till val på. Istället pratar han om trygghet, han varnar för högern, han gullar med hemstaden Lund. Kanske vet han att den åldrade publiken som sitter där och lyssnar i blåsten och regnet – de absoluta kärnväljarna – tror på en annan sorts socialdemokrati än den som ska locka tillbaka förrymda LO-medlemmar. Frågan är bara om Socialdemokraterna faktiskt klarar av att tänka två tankar samtidigt, eller om de senaste årens enögdhet kommer att kosta dem valet.
Gå till toppen