Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Där fattiga säljs på svarta marknaden

Hannele Mikaela Taivassalo (text) och Catherine Anyango–Grünewald (illustration).

BOKEN. Scandorama. Förlaget.
”Välkommen till Neoscandia. Du kommer knappast in, men det är lätt att visas ut”. Med de orden inleds Hannele Mikaela Taivassalo och Catherine Anyango Grünewalds seriealbum ”Scandorama”, en sci-fi-dystopi av rang som utspelar sig i en inte alltför avlägsen europeisk framtid. Neoscandia är det fascistoida skrytbygget, en sammanslagning av de skandinaviska länderna med den vita staden Stohome som naturlig samlingspunkt. Här är allt rent och vackert – endast de felfria, snygga och nyttiga varelserna ryms. De avvikande, fattiga och sjuka säljs på svarta marknaden, utvisas eller används som försöksdjur i underjordiska laboratorier. Som kontrast till Stohome står skuggstaden Helsingy, de missanpassades stad. Här bor Miskat, albumets jag, en blandning mellan människa och kattdjur. Redan vid födseln blev hon fråntagen sin mamma och därefter utsatt för olika experiment i företaget Scantek/Genteks regi. ”Jag var andras drömmar”, konstaterar Miskat, men genom albumet blir det tydligt att hon spelar en större roll i byggandet och bevarandet av den perfekta staten än vad hon kanske själv tror.
Hannele Mikaela Taivassalo skriver en vacker, rak och ordknapp prosa – isbergsteknik är knappast en överdrift när det gäller den språkliga gestaltningen av skeendet i ”Scandorama”. Ibland är scenerna rentav för ogestaltade: berättelsen är full av hål och händelseförloppet förblir inte sällan helt oförklarat. Som läsare känner jag mig utestängd, som om författaren har en massa kunskap som hon väljer att inte förmedla till mig. Som om jag läste ett slumpmässigt valt kapitel ur en mycket större bok. Men samtidigt förstärker den knappa informationen känslan av att ingå i ett sammanhang som inte går att överblicka. Varför skickas Miskat på ett uppdrag till Arktis? Vem bestämmer vilka som passar in i elitstaden Stohome? Vilka är Scantek/Gentek och vad är deras syfte? Hur har Helsingy blivit denna plats för de utsatta? Ingen vet, inte människorna som befolkar boken, inte heller vi som läser.
Också Catherine Anyango Grünewalds enkla och grovkorniga bilder med tunna streck och skissartade karaktärer bidrar till undergångsstämningen och en på samma gång kylig och poetisk känsla. En sammanhållen gråsvart färgskala bryts av blå element som tycks symbolisera teknik, våld och medicinska övergrepp.
Sci-fi-draget är skarpt i både text och bild. Men ”Scandorama” är inte bara en dystopisk framtidsskildring, utan också ett viktigt samtidsdokument: en bild av hur kaos uppstår ur flykt och krig, kapitalism och alienation.
Gå till toppen