Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Ghostland: Trist och kvinnofientlig sadistcirkus

Taylor Hickson i "Ghostland".Bild: Lucky Dogs

Ghostland

BIO. SKRÄCK. Frankrike/Kanada, 2018. Regi: Pascal Laugier. Med: Crystal Reed, Anastasia Phillips, Emilia Jones, Taylor Hickson. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.31.

Efter floppen med ”The tall man” (2012) har franskkanadensiske regissören Pascal Laugier återvänt till tortyrporrgreppen från genombrottet ”Martyrs” (2008). Det handlar, med andra ord, om att förnedra, plåga och vanställa ett par unga tjejer av ingen särskilt intressant anledning alls.
Ramhandlingen är generande enkel: Ensamstående mamman Pauline (popstjärnan Mylène Farmer) flyttar till ett ensligt beläget hus på landet med sina två tonårsdöttrar, bråkiga Vera (Taylor Hickson/Anastasia Philips) och inbundna lillasystern Beth (Emilia Jones/Crystal Reed). Väl framme dröjer det bara minuter innan en Shrek-liknande jättebaby (Rob Archer) och hans gothrockstajlade ”mamma” (Kevin Power) stormar in för att köra igång skräckfilmhistoriens tristaste sadistcirkus.
Parallellklippningen till en lycklig framtid i vilken Beth, kanske, kanske inte, blivit en framgångsrik skräckförfattare introducerar en berättarmässig komplexitet som filmen helt enkelt är för korkad att göra något av. Detsamma gäller gästspelet av H P Lovecraft (Paul Titley), vars demonberättelser inte har ett dyft med ”Ghostland” att göra.
Det enda som möjligen kan hålla publiken vaken är att försöka avgöra vilket som är värst: filmens flagranta kvinnohat, de taskiga makeupeffekterna eller manusets förargelseväckande fantasilöshet.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 4 maj
Gå till toppen