Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Guernseys Litteratur- och potatisskalspajssällskap: Rörig romantik

Lily James spelar en framgångsrik författare som 1946 reser till kanalön Guernsey.Bild: SF FILM

Guernseys Litteratur- och potatisskalspajssällskap

BIO. ROMANTISKT DRAMA. Franrike/Storbritannien/USA (The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society), 2018. Regi: Mike Newell. Med: Lily James, Michiel Huisman, Penelope Wilton, Tom Courteny. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.02.

En rutinerad regissör som Mike Newell (”Fyra bröllop och en begravning”, ”Donnie Brasco”) inger alltid förhoppningar, men då måste han utgå från ett betydligt stringentare manus än det förevarande. Filmen bygger på en bästsäljande roman med samma namn av Mary Ann Schaffer. Den långa ovanliga titeln får sin förklaring av en händelse på kanalön Guernsey 1941, då några ginberusade udda vänner undkommer de tyska ockupanternas nattliga räd genom att snabbt uppfinna en bokklubb med det märkliga namnet.
Sedan hoppar handlingen fram till det krigsdrabbade London 1946 när den framgångsrika författaren Juliet Ashton (Lily James) får ett oväntat brev från en man på Guernsey. Deras brevväxling väcker hennes nyfikenhet i så hög grad att hon lämnar sin nyblivna förmögne fästman, en amerikansk militär, och reser till ön för att möta medlemmarna i bokklubben.
Början av filmen är ovanligt rörig, de romantiska scenerna mellan Juliet och den uppvaktande amerikanen oinspirerade och uddlösa. Filmen får ett annat liv då Juliet anländer till ön och börjar nysta i bakgrunden till en av sällskapets försvunna personer. Här framträder en intressant historia om vad befolkningen tvingades utstå under ockupationen. Newell använder sig ett par gånger av dokumentära bilder, till exempel då barn evakuerades till England för att vara i större säkerhet. Här blir det ett annat engagemang i berättelsen som även förstärks av de vad bokcirkelns medlemmar undan för undan avslöjar för Juliet. Inte minst drabbande är den undantryckta sorg som fantastiska Penelope Wiltons Amelia slutligen ger uttryck för.
Men sedan knyter historien åter an till inledningens romantiska drama och då tappar filmen i angelägenhet, åtminstone för mig.
Gå till toppen