Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Världen

Henrik Brandão Jönsson: Inget är så svenskt som tvättstugor

”Tvättstugor är en unik, svensk uppfinning som inte finns i andra länder. Det är här svenskarna ventilerar sin aggressivitet när de, anonymt, ber sina grannar att dra åt helvete för att de glömt sina kläder i maskinen.” Henrik Brandão Jönsson, har återstiftat bekantskapen med tvättstugan.

STOCKHOLM 20160928En nyrenoverad tvättstuga Foto: Henrik Montgomery / TT / kod 10060Bild: Henrik Montgomery/TT
Jag har köpt en övernattningslägenhet i Malmö. Beslutet växte fram. Mina föräldrar börjar bli gamla och i framtiden kommer jag att behöva komma hem oftare. Det är inte heller särskilt roligt i Rio nu. Baksmällan efter OS 2016 har fått mordstatistiken att skjuta i höjden och gaturånen ökar. Polisen får inte ut sina löner och har allierat sig med de kriminella. Även om många tycker att Malmö är farligt är staden i jämförelse en av jordens fredligaste platser.
På årets första vårdag rullade jag in rullväskan i min nya lägenhet på Sorgenfri. Den är en ljus och fin etta, bredvid fotbollsplanen på Eslövsgatan. I porten möttes jag av en affisch som berättade att dagen efter min ankomst skulle bostadsrättsföreningen ha en gårdsdag. Satan! Jag som hade tänkt ha sovmorgon efter en lång flygning över Atlanten. Jag kunde ha dragit ned persiennerna, men det kändes fegt. I stället gjorde jag mig redo för att bära utemöbler, rensa rabatter och tvätta tvättstugorna.
Som ny i föreningen föll det på min lott att tvätta soptunnorna med en högtrycksspruta. Det var det äckligaste jag gjort på länge. Medan jag sprutade bort avfallet som klibbat fast på botten av tunnorna fick jag en del i ansiktet. Det var bara att bita ihop. Som ny i huset går det inte att visa svagheter. Gårdsdagen avslutades med korvgrillning och lådvin och jag lärde känna mina nya grannar.
Den verkliga utmaningen kom veckan efter när jag skulle tvätta. Jag har inte satt min fot i en tvättstuga sedan jag flyttade till Rio för femton år sedan. Jag har knappt satt på en tvättmaskin. Min fru är uppväxt med hembiträde och när vi blev sambos ville hon fortsätta ha hembiträde. Jag var emot, men fick ge med mig. Efter ett tag började jag dock se fördelarna. Jag kunde resa runt i Latinamerika och komma hem, öppna garderoben och ta på mig nystrukna skjortor utan att ha behövt belasta min fru.
Tvättstugor är en unik, svensk uppfinning som inte finns i andra länder. Den är en kollektiv inrättning som bygger på tillit och ansvar. En sista kvarleva från folkhemmet. Tvättstugan är också en ventil för känsloutbrott. Det är här svenskarna ventilerar sin aggressivitet när de, anonymt, ber sina grannar att dra åt helvete för att de glömt sina kläder i maskinen, kört över tvättiden eller smutsat ned. När jag steg in i tvättstugan föll minnena över mig.
På något sätt blev jag svensk igen när jag såg en hög med kvarglömd tvätt ligga utslängd på en brits. Det kändes som om det var min plikt att klaga. Men efter alla år i Brasilien är det svårt att reta upp sig på lite tvätt. I Brasilien har vi betydligt allvarligare saker att oroa oss för. I stället för att skriva en arg lapp tog jag en bild på tvätten, lade ut den på föreningens sida på sociala medier och skrev vänligt "Hej alla, idag debuterade jag i tvättstugan. Hittade denna tvätt i morse. Någon som känns vid den?"
Sedan hände något som jag också minns som väldigt svenskt. Den stora tystnaden rullade in. Ingen kändes vid tvätten. Ingen kommenterade. Tvättstugan fick mig att känna mig hemma igen.
Gå till toppen