Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Ingrid Runsten: "Har vi inte längre råd med några visioner, S och M?"

Valstrategi med Gunnar Strömmer (M).Bild: Claudio Bresciani/TT
Moderaterna och Socialdemokraterna vill med hjälp av hårda tag vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna. Men i den pågående tävlingen i tuffhet riskerar både M och S att tappa bort kartan med värderingarna och gå vilse. Och det stärker istället populismen.
Det tänker jag på när jag ser en papperskorg i Helsingborg, en med plats för affischer. Där står: ”Tycker du också att det ska löna sig mer att jobba än att gå på bidrag?” Avsändare är M i Helsingborg.
Men inte menar väl styrande M-politikerna i Rådhuset, 100 meter från papperskorgen, att helsingborgare som är sjukskrivna, har a-kassa eller är föräldralediga är bidragstagare? Kanske borde de slänga affischen i papperskorgen den sitter på.
Meningen är förstås att det ska vara lätt att hålla med. Vem tycker inte att det ska löna sig att arbeta? Men det är så förenklat att det blir oärligt. För när M påstår att en av sju svenskar i arbetsför ålder lever på bidrag räknar de in även transfereringar. Det vill säga det skattefinansierade trygghetssystem som är en del av den gemensamma välfärd som också M säger att de vill bevara.
En M-ledare stod i en annan tid i Almedalen och pratade om ett öppet och optimistiskt Sverige. Fredrik Reinfeldt talade om ett arbetsliv som skulle vara längre än idag, men där människor skulle byta spår oftare. För att en sådan arbetslinje ska fungera krävs bland annat en trygg a-kassa.
Arbetslösheten är ganska låg, 6,5 procent. Ekonomin rullar på. Det finns problem som måste lösas, nyanlända och unga har ofta svårt att komma in på arbetsmarknaden, att få ett första jobb. Även om siffrorna nu faktiskt går åt rätt håll. Men det beror främst på brister i integrationen och i skolan. Inte på att folk i största allmänhet drar runt och lever på bidrag. Sverige har EU:s högsta sysselsättningsgrad, vi jobbar på och många blir sjuka av stress. Och vad blir de då? Jo. bidragstagare, enligt Moderaternas definition.
Och så var det då S. När SD:s Jimmie Åkesson drömmer sig tillbaka till ”folkhemmet” och vill proppa det fullt med trångsynt nationalism, vill statsminister Stefan Löfven (S) vinna tillbaka begreppet. Det är förståeligt. Men konstigt blir det med all denna nostalgi.
Stefan Löfven talar om traditionell S-politik i de mest skilda sammanhang. Även när det gäller migration ska S nu gå tillbaka till ”en traditionell socialdemokratisk flyktingpolitik”. Vad nu det är och exakt i vilken tid den fördes.
Första maj var regnig och kall, men med lite mer glöd och visioner hade det känts mindre kyligt. Och då hade S kanske inte behövt fortsätta vara det parti för huvudsakligen äldre väljare som det nu är.
En som faktiskt lät annorlunda på första maj var Kent Härstedt, S-riksdagsledamot från Helsingborg. I Hembygdsparken i Ängelholm sade han något angeläget: att demokratin inte ska tas för given. Inte globalt, där den är på tillbakagång och inte heller i Sverige.
Och att det oftast inte finns några enkla lösningar. Att vara tuff räcker helt enkelt inte.
Det är sådant som det måste talas om även ett osäkert valår om inte populismen ska växa ytterligare. Eller har vi inte längre råd med några visioner, S och M? Trots att det faktiskt går hyfsat bra för Sverige.
Gå till toppen