Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Anhöriga till långvarigt sjuka riskerar uteblivet stöd

Många anhöriga som vårdar långvarigt sjuka eller funktionshindrade får inte det stöd de har rätt till. En förklaring är bristande kommunikation mellan kommun och medborgarna, som gör att många inte känner till att de har rätt att få hjälp.
– Det är många som berättar att de hade behövt hjälp tidigare i processen, säger anhörigkonsult Karin Skogmark.

Jag behövde vara steget före och fatta rätt beslut åt min mamma, men jag visste inte vem jag skulle prata med, berättar Christin Ulfskans som är anhörig till en demenssjuk.Bild: Patrick Persson
Anhöriga som vårdar en närstående sjuk eller funktionshindrad har enligt Socialtjänstlagen rätt till stöd från kommunen i form av bistånd, stödgrupper och individuella samtal.
Men många anhöriga är ovetande om stödet som finns att få.
– Det är inte självklart att kommunen vet vem som är anhörig. Det kan vara någon som inte har något släktskapsband. Det blir väldigt svårt för oss att tänka på anhöriga samtidigt som vi tänker på den sjuke, säger Carina Nilsson som är ordförande i hälsa-, vårds- och omsorgsnämnden i Malmö.
I Riksrevisionens rapport från 2014 kritiseras Socialtjänstlagen för att vara otydlig.
Kommunens skyldighet att erbjuda stödhjälp åt anhöriga har "för stort tolkningsutrymme" och kan göra att stödet ser olika ut beroende på kommun.
Christin Ulfskans är anhörig till sin mamma som har insjuknat i demens. Den största utmaningen för henne har varit att veta vem hon ska vända sig till, om det är sjukvården eller kommunen.
– Det var svårt i början. Den första ingångsporten till kontaktnätet var förvirrande. Jag behövde vara steget före och fatta rätt beslut åt min mamma, men jag visste inte vem jag skulle prata med, berättar Christin Ulfskans.
Ett år senare hittade hon en anhöriggrupp på kommunens hemsida som hon tyckte kunde ge rätt typ av stöd. Här kunde hon utbyta erfarenheter med andra anhöriga och få mer kunskap om demenssjukdom.
– Det är tredje och sista träffen ikväll men det har varit oerhört lärorikt. På den första träffen lärde jag mig att jag inte behöver fatta alla beslut på en gång – utan ta det steg för steg, säger hon.
Stödgruppen som anhörigkonsult Karin Skogmark (vänster) håller i har hjälpt Christin Ulfskans (höger) att hantera sin situation bättre. "På den första träffen lärde jag mig att jag inte behöver fatta alla beslut på en gång – utan ta det steg för steg", berättar Chrisitn Ulfskans.Bild: Patrick Persson
Karin Skogmark som är anhörigskonsulent har varit med och anordnat anhöriggruppen. Hon berättar att anmälningarna varit många vid varje omgångsstart.
– Man mår bättre av att sortera känslor och tankar, och prata med andra. Det är viktigt att förstå att man inte är ensam som anhörig. Mycket handlar om igenkänning och att få mer kunskap, berättar Karin Skogmark.
Upplever du att anhöriga har svårt att hitta stöd?
– Ja, många gånger vet man inte var man ska vända sig elelr att det finns något som heter stöd för anhöriga. Och det är ju svårt att hitta något man inte vet finns. Det är många som berättar att de hade behövt hjälp tidigare i processen, säger Karin Skogmark.
Anhörigkonsult Karin Skogmark: "Man mår bättre av att sortera känslor och tankar, och prata med andra. Det är viktigt att förstå att man inte är ensam som anhörig".Bild: Patrick Persson
Hälsa-, vård- och omsorgsnämnden tycker att kommunen ligger bra till i denna fråga. Ordförande Carina Nilsson (S) menar att anhörigas situation är en prioriterad fråga i Malmö och något som kommunen ständigt informerar medborgarna om på sin hemsida.
– Ibland handlar det inte om hur mycket information vi lägger ut, utan hur man som anhörig tar till sig information i en svår situation. Det är något vi inte kan kontrollera, berättar Carina Nilsson.
– Sen kan en anhörig tycka att det är en självklarhet att hoppa in och ta över den sjuke. Men då är det viktigt att kommunen går in och säger att ansvaret inte ligger på dem, fortsätter Carina Nilsson.
Martina Takter är närståendekoordinator och har länge arbetat och forskat om effekten stöd har på anhöriga. Hon kan se en förbättring genom åren men tycker att det kan bli mycket bättre. Problemet hänger inte bara på kommunen utan även på sjukvården. Sjukhuset har en tydlig och begränsad sjukvårdsroll som stannar inom sjukhusets väggar. När patienten sen skickas hem är det inte givet att kommunen kontaktas.
– Där måste en dialog mellan sjukvård och kommun finnas. Vem skickas den sjuke hem till? Och vad behövs nu? Den offentliga verksamheten måste bli bättre på att ha ett anhörigperspektiv, säger Martina Takter.
Hur skapar man den dialogen?
– Det är svårt. Det är sekretess däremellan. En början är att komma överens om att "anhörigstöd" inte betyder samma sak för alla. Att kategorisera och sätta ord på vad anhörigstöd innebär är farligt. Vi måste istället se på varje fall enskilt, och arbeta tillsammans för att ge varje anhörig vad den behöver, säger Martina Takter.
Var vänder man sig?

Malmö stad har:

– stödgrupper

– individuella samtalsträffar

– informationskvällar runtom i stan som sprider kunskap om anhörigstöd

Det finns även grupper för anhöriga till missbrukare, funktionshindrade och de som lider av psykisk ohälsa.

www.malmo.se/anhorig

Gå till toppen