Huvudledare

Ledare: EU ska inte vara Trumps nickedocka.

Irans utrikesminister Javid Zarif och EU:s utrikeschef Federica Mogherini i Bryssel i mars 2015 under förhandlingarna om Iranavtalet. På tisdagen möts de igen.Bild: Virginia Mayo
Maj 2018 kan komma att skrivas in i historieböckerna för evigt, på samma sätt som studentrevolternas maj 1968. Eller som november 1989, månaden då Berlinmuren föll. Fast på ett beklagligt sätt. Rentav ödesdigert.
Vad som nu står på spel är en världsordning som etablerades efter andra världskrigets slut, garanterad av USA militärt och ekonomiskt, och banden över Atlanten som denna ordning vilar på.
Den amerikanske presidenten Donald Trumps beslut att ensidigt lämna kärnteknikavtalet från 2015 mellan Iran och P5+1-gruppen – USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Ryssland och Kina – och återinföra hårda sanktioner mot Iran, är bland mycket annat också en utmaning mot USA:s traditionella allierade i Europa.
Tisdagens möte i Bryssel mellan EU:s utrikeschef Federica Mogherini samt utrikesministrarna från Tyskland, Storbritannien och Frankrike och den iranske utrikesministern Javid Zarif kan bli avgörande för den fortsatta utvecklingen. EU vill rädda överenskommelsen och därigenom minska risken för kärnvapenspridning.
Det amerikanska beslutet att lämna avtalet får konsekvenser för långt fler än den iranska regimen.
Som Sveriges tidigare utrikesminister Carl Bildt (M) påpekar i en debattartikel i Washington Post slår sanktionerna – med undantag för flygplanstillverkaren Boeing – inte särskilt hårt mot amerikanska företag och industrier. Istället är det europeiska företag som drabbas i första hand:
"Detta är inget mindre än ett massivt angrepp på europeiska staters suveränitet och på den europeiska unionen."
Är allt då en fråga om pengar från EU:s sida, snöd vinning helt enkelt? Knappast. I så fall skulle unionen lyda Trump. Handeln med Iran utgör endast 0,6 procent av EU:s totala utrikeshandel. Största handelspartnern, 16,9 procent, är USA. Unionen befinner sig närmast i en utpressningssituation. Vita huset är inte främmande för att slå till med sanktioner mot europeiska företag som fortsätter att göra affärer med Iran.
Främst handlar konflikten därför om ett förtroende som långsamt vittrar sönder. Och om principer.
En sådan princip är att internationella avtal ska hållas. Viktigt inte minst för Sverige och andra mindre stater.
Beskedet i förra veckan är helt i linje med Donald Trumps löfte till det amerikanska folket – och varning till omvärlden – i sitt installationstal. Där förkunnade Trump att med honom som president så gäller nya spelregler:
"Från denna dag och framåt är det en ny vision som kommer att vara styrande i vårt land, från denna dag och framåt så är det enda som gäller – Amerika först."
Med ett Amerika som går sin egen väg och sätter sina egna intressen främst – varje gång – utan hänsyn till andra, måste andra länder dra sina slutsatser. I alla fall så länge Donald Trump regerar i Vita huset.
EU är inte och ska inte vara USA:s marionett. Så ser inte verkligt partnerskap ut, men det är så Donald Trump tydligen vill ha det.
I Trumps värld är var och en sig själv närmast och ingen är sig själv närmre än Donald Trump.
Det är en syn på internationella relationer, och alldeles särskilt relationer mellan vänner och allierade, som Europas stater inte kan acceptera.
Gå till toppen