Kultur

Kinas bortglömda svältkatastrof

Liu Zhenyun är en lysande skribent, skriver Kerstin Johansson som har läst hans bok om svältkatastrofen i Henan.

Liu Zhenyun.

Liu Zhenyun

BOKEN. Tillbaka till 1942. Övers Anna Gustafsson Chen. Wanzhi.
”Mormor! När det var svält den där gången, då för femtio år sedan, då dog det många!” ”Folk svalt ihjäl ofta på den tiden. Vilket år menar du?”
År 1942-43 drabbades den kinesiska provinsen Henan av svår torka och missväxt, vilket ledde till att 3 miljoner människor svalt ihjäl och 10 miljoner tvingades på flykt. Detta är en katastrof som knappt nämns i historieböckerna. Om denna svält och om myndigheternas oförmåga att hantera den handlar Tillbaka till 1942, en dokumentär essä av Liu Zhenyun. Av boken har det också blivit en film, regisserad av välkände Feng Xiaogang.
Liu Zhenyun, som själv kommer från Henan, visste ingenting om svältkatastrofen, förrän en vän uppmärksammar honom på den. Liu börjar ställa frågor, till sin 90-åriga mormor och andra människor i hemtrakterna, om vad de minns av den svåra svälten. Han läser artiklar, skrivna av bland andra den amerikanska journalisten T. H. White, som på plats bevittnat händelserna. Han får klart för sig att svälten inte skulle ha blivit så omfattande om myndigheterna hade ingripit för att lindra den. Men krigstillstånd rådde i Kina och landets ledare Chiang Kai-shek hade därmed andra problem. Trots bristen på mat tvingades folk fortsätta att betala arrende och skatter. Omvärlden hade sina ögon på annat, så som Gandhis hungerstrejk, slaget om Stalingrad och Churchills förkylning.
Liu Zhenyun är en lysande skribent. Han lägger fram fakta, resonerar med läsaren och reflekterar över sitt material. Essän formar sig till en rasande uppgörelse med makten och myndigheternas ovilja att undsätta de svältande. För att de miljoner människor som led och svalt ihjäl inte ska gömmas undan i historien skriver Liu Zhenyun deras berättelse.
Kanske många läsare drar paralleller mellan denna svältkatastrof och den som inträffade under den maoistiska tiden, i samband med Det stora språnget, 1958-62. Detta är en nedtystad händelse och Liu nämner den inte med ett ord. Det behöver han inte. I bokens kinesiska titel finns ett budskap om att studera det förgångna för att förstå nutiden. Och trots att detta handlar om Kina på 1940-talet, så är det också en krönika om vår tid. Det finns många exempel på hur världens ledare helt cyniskt brister i engagemang, medan strömmar av människor tvingas på flykt.
Till boken är fogad en novell, med titeln "Överhuvuden", som med satirisk snärt knyter an till temat makt och maktlöshet. Novellen illustrerar, på ett lite mera komiskt vis, hur de mäktiga i en liten by byts ut över tid, medan maktstrukturerna består.
Gå till toppen