Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Tobias Lindberg: Måtte avtalet matcha Trumps självbild.

Protesterande palestinier vid israeliska gränsen.Bild: Khalil Hamra
Chockterapi ordinerar Donald Trump för att lösa konflikten mellan Israel och Palestina. När parterna inte kommit närmare ett fredsavtal på över tjugo år går det inte att fortsätta med samma försök till lösningar, resonerar den amerikanske presidenten.
På måndagen sattes chockdelen av strategin i verket då USA som aviserat flyttade sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Det var på dagen sjuttio år sedan staten Israels grundande och vid gränsen visade tiotusentals palestinier sitt missnöje. På eftermiddagen hade över fyrtio personer dödats och flera hundra skadats av israelisk militär under de protester som ambassadflytten underblåst.
Cirka åttahundra gäster deltog vid invigningen av den nya beskickningen. Men de frånvarande sade mer än de närvarande om hur kontroversiell flytten är. En stor majoritet av FN:s medlemsstater, däribland Sverige, har med rätta vänt sig emot beslutet. Och när EU-länderna nyligen diskuterade att fördöma det lade bara Tjeckien, Ungern och Rumänien in veto.
Så hör Jerusalems status också till Mellanösternkonfliktens allra känsligaste frågor. FN gav staden särskild rättslig ställning redan 1947 och omvärlden har inte erkänt Israels anspråk på den som sin "eviga och odelbara huvudstad". Enligt Osloavtalet från 1993 ska stadens ställning avgöras i slutskedet av fredssamtal mellan israeler och palestinier. Men nu valde Trump alltså att bortse från detta.
Visst fattade USA kongressbeslut redan 1995 om att den amerikanska ambassaden skulle flyttas till Jerusalem, men president efter president har valt att skjuta på verkställandet.
"När jag valdes lovade jag att se på världens utmaningar med öppna ögon och nytänkande", sade Trump i fjol då han förklarade att ambassaden skulle flyttas.
Vad det är för nytt han tänker sig återstår ännu att se. Så här långt framstår agerandet som påfallande enögt. Även om Trump lovar att återkomma med ett enastående förslag till fredsavtal, the ultimate deal, så har ambassadflytten stärkt den ena förhandlingsparten på den andras bekostnad. En nödvändig tvåstatslösning verkar nu vara ännu längre bort.
Visserligen har det spekulerats om att Vita huset kan återkomma med krav på eftergifter från Israel som retroaktivt tack för erkännandet av huvudstaden. Men den amerikanske Israelambassadören David Friedman förnekade häromdagen att det skulle vara så. Det handlar inte om att ge och ta, utan om att tillvarata amerikanska intressen, sade han till tidningen Haaretz. I längden gynnar det fredsprocessen att palestinierna inte längre har veto i Jerusalemfrågan, resonerade han.
Men åtminstone på kort sikt blir bilden en helt annan.
Blodspillan vid gränsen förskräcker. Lägg därtill att den palestinska försoningsprocessen mellan Fatah och Hamas har havererat och att israeliska bosättningar fortsätter att breda ut sig i ockuperade områden. Utsikterna till lyckade fredsförhandlingar kunde, minst sagt, vara ljusare.
Trump kallar sin ultimate deal för bättre och smartare än alla tidigare fredsplaner. Måtte de uttalandena för en gångs skull säga lika mycket om verkligheten som om hans självbild. Den offensiva strategin i Mellanöstern är riskabel. Även om den kan få saker att röra på sig finns inga garantier för att det blir åt önskat håll.
För den sargade relationen mellan Israel och Palestina krävs nu en fortsättning med betoning på terapi. Enbart en chock är det sista som behövs i den oroliga regionen.
Gå till toppen