Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Satsa på enkla jobb. Åtgärder räcker inte.

Lars Calmfors.Bild: Erik Nylander/TT
Tendensen har varit densamma oavsett vilka som styrt. Såväl allianspartierna som de rödgröna har kraftigt överskattat effekten av arbetsmarknadspolitiska åtgärder under åren 2006–2015, visar Riksrevisionen i en ny rapport.
Ingenting talar för att det skulle vara ett överspelat problem. Utvärderingen av insatserna brister alltjämt och under perioden har skillnaden ökat mellan prognoser och verklighet.
Åtgärder har kommit och gått, sammanlagt 23 stycken under de granskade åren. I tre fjärdedelar av fallen blev deltagarantalet mindre än hälften av vad regeringen hade väntat sig. Glädjekalkylerna kan ha haft ett högt pris. Vissa år har Arbetsförmedlingen fått lämna tillbaka uppemot en tredjedel av pengarna som avsatts till åtgärder. Värre är att de felriktade resurserna kan ha gjort att arbetssökande inte fått hjälp i tid.
Till råga på allt tycks politikerna inte ha lärt av sina misstag.
"Det har funnits en överoptimism som vi tror beror på att man har analyserat nya insatser istället för tidigare insatser", säger Riksrevisionens projektledare Yvonne Thorsen till SVT.
Det är dags att analysera orsakerna till avvikelserna från målen, menar myndigheten och pekar på faktorer som arbetsmarknadens utveckling och konkurrens mellan olika åtgärder.
Den slutsatsen har ansvariga politiker all anledning att ta till sig – i synnerhet med tanke på de nya åtgärder som är på gång.
Regeringen som tillträder efter valet i höst ställs inför en svår utmaning på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har tydligt strukturella drag. Överrepresentationen av utrikes födda bland jobbsökande påminner om att integrationen på arbetsmarknaden är långtifrån vad den borde. Och i värsta fall leder den vetskapen bara till ännu en åtgärd som inte ger avsedd effekt.
Fack och arbetsgivare har enats om en modell med så kallade etableringsjobb där arbetsgivarnas lönekostnader sänks rejält utan att i praktiken sänka de anställdas löner. Tanken är att staten ska gå in med subventioner motsvarande mellanskillnaden. Men ekonomiprofessorn Lars Calmfors pekar på riskerna med modellen:
Nystartsjobb är idag en vanlig åtgärd med en nettokostnad för arbetsgivarna på 10 500–13 500 kronor per anställd och månad. Med etableringsjobb blir motsvarande kostnad 8 400 kronor, vilket lär göra att nystartsjobben trängs undan. Då ger arbetsmarknadspolitiken, på det hela taget, åter begränsad effekt och dessutom till en hög kostnad för samhället.
I längden kan staten knappast fortsätta med så höga subventioner, påpekar Calmfors i DN och efterlyser en satsning på enkla jobb med lägre löner. Ingen mirakelmedicin, men forskning visar att de allra flesta rör sig uppåt på löneskalan när de väl kommit över tröskeln.
"Vi ser därför tidsbegränsade etableringsjobb och permanenta enklare jobb som önskvärda komplement till varandra", skrev Calmfors och hans forskarkollegor i Arbetsmarknadsekonomiska rådets sista rapport.
Att få folk i jobb genom arbetsmarknadsåtgärder är uppenbart inte så lätt som många politiker tror. Men helt nödvändigt.
Gå till toppen