Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Boschs tavlor förvandlas till en vacker, surrealistisk saga på scenen

Gästspelet "Boschs dröm" kan ses på Hipp till och med den 19 maj.Bild: Per-Morten Abrahamsen

Boschs dröm

NYCIRKUS. Les 7 Doigts de la main i samproduktion med Republique Idé och koncept: Samuel Tétreault. Manus: Samuel Tétreault, Martin Tulinius, Ange Potier. Regi: Samuel Tétreault. Video och animation: Ange Potier. Artister: Vladimir Amigo Reyes, Kerren McKeeman, Rémy Ouellet, Mathias Reymond, Leah Wolff, Sunniva Løvland Byvard, Mathias Umareus Hipp, Malmö Stadsteater, 15/5.

Kort efter urpremiären av ”Boschs dröm” (2016) dör en av upphovsmännen. Verket är en samproduktion mellan det kanadensiska nycirkuskompaniet Les 7 Doigts de la main (Handens sju fingrar) och danska teaterhuset Republique; mannen som avlider är en av danskt teaterlivs mest tongivande och karismatiska figurer.
Martin Tulinius blev bara 49 år och föreställningen är dedicerad till minnet av honom – en vacker och sorglig utgångspunkt för publiken som fortfarande, på olika platser runt om i världen, kan ta del av ett i flera bemärkelser gränsöverskridande scenkonstverk.
”Vad Bosch egentligen menade, var att…” I föreställningens nav befinner sig en ivrig konstvetare och museiguide, som framför Ange Potiers animationer låter publiken få syn på den medeltida konstnären Hieronymus Boschs målningar. Mannen misslyckas upprepat med att koka ner konstnärskapet till sin sentens.
Men ansatsen är spännande, oavsett om försöken träffar rätt eller fel: tanken på att alla konstnärer har en kärna som de hela tiden kretsar runt. I Boschs fall framträder ett myllrande växtrike, animaliska fantasier och nakna människovarelser i starka, ofta sexuella, samspel – ett symboliskt laddat universum som inspirerade både Salvador Dalí och Jim Morrison.
Kulisserna öppnar sig bakom den guidande Bosch-entusiasten och scenerier med förkroppsligade väsen stiger fram: gigantiska korsnäbbar, munkar med rökpysande myrsloksansikten och gnagare med svansar och fjärilsvingar. Andra visuella detaljer förvandlas till fysiska cirkusredskap: som när en uppochnervänd nyckel i en målning plötsligt hänger i luften som cirkelformad trapets och där bildar spelplats för ett erotiskt pas de deux.
Pendlingen mellan bildkonst och scenkonst skapar en fascinerande spegelverkan.
Bild: Per-Morten-Abrahamsen
Och tack vare att fantasin inte vill lyda under några materiella eller genremässiga lagar, utvecklas ”Boschs dröm” efter hand till en surrealistisk saga bortom alla etiketter. Scenerierna manas fram i ett långsamt tempo och möter på så sätt upp den makliga gång som pågår inne i konstmuseernas salar.
För att vara samtida cirkus blir det bitvis lite väl stillsamt; å andra sidan uppstår i vissa ögonblick en kvardröjande skönhet. Som när Salvador Dalí själv promenerar in med skissblocket i buskagen och där blir betagen av en så gott som naken Eva i Paradiset. Inuti en äggformad blåsa utför hon en musikalisk akrobatik – stående på händer liknar hennes ben liljor som vajar i vinden.
Vad Bosch, och Martin Tulinius, egentligen menade kan vi inte veta. Men med ”Boschs dröm” framträder konstnären som en renässansmänniska: driven av nyfikenhet och lust, och med känsla för tillvarons detaljer, rör hon sig enkelt i gränssnittet mellan natur och kultur.
Gå till toppen