Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Henrik Bredberg: Hultqvist tror att M bluffar. Synd.

Arkiv: Thomas Johansson/TTBild: Thomas Johansson/TT
Moderaternas nya kampanjslogan är en bluff, skriver försvarsminister Peter Hultqvist (S) på debattplats i Aftonbladet.
Reaktionen är förväntad.
Synd. En ärlig diskussion hade kunnat bli hur intressant som helst.
Den nya moderata slogan som partisekreteraren Gunnar Strömmer och partiledaren Ulf Kristersson lanserade på partiets Sverigemöte i Göteborg i helgen lyder ”Lika för alla”.
Självfallet kan en inbiten socialdemokrat finna orden provocerande. Det gamla högerpartiet, de besuttnas parti, presenterar sig som jämlikhetens banerförare. Och M-sloganen blir falsk, resonerar Hultqvist, eftersom Moderaterna fortsatt vill sänka skatter och ”människors olika levnadsbetingelser och bakgrunder kräver starka samhällsinsatser för att i verkligheten skapa utvecklingsmöjligheter för alla”, det vill säga skatter som förmår omfördela inkomsterna.
”En bluff som i vanlig ordning döljer traditionell högerpolitik”, är Peter Hultqvists slutomdöme.
Det är sant att det, åtminstone på ett ytligt plan, går att avfärda ”Lika för alla” som ett uttryck för den urfräcka nymoderata pr-finten att sno en motståndares favorituttryck och fylla det med nytt innehåll. Ungefär som med ”arbetarpartiet”.
Men tänk om Hultqvist valt en annan strategi. Istället för att trumpeta ”Bluff!” hade han kunnat följa det renhårighetens rättesnöre som Ulf Kristersson formulerade när han höll sitt första tal som M-ledare – och inte tänkte ”söka min motståndares sämsta argument, utan hans bästa”.
Om Kristersson fått the benefit of the doubt, om han fått utveckla sin poäng, hade han sannolikt förklarat att M med ”lika för alla” inte menar lika utfall eller lika inkomst i något slags socialistisk mening, utan lika rättigheter, lika skyldigheter och lika möjligheter i en betydligt mer liberal bemärkelse. Att samhället bör sträva efter att ge alla en chans att lyckas, en chans att göra en klassresa.
Kristersson tycks mena allvar med löftet om social rörlighet. Han säger sig frukta hotet om social ärftlighet, att generation efter generation inte går till jobbet, inte klarar skolan, utan lever på socialbidrag.
Ta idén med 15 timmar i veckan på obligatorisk språkförskola för nyanländas tre-, fyra- och femåringar, ett förslag som M nu helt sonika kopierar från Liberalerna. Det skulle ge fler barn ett språk, en kultur, en värld som ökar deras chanser att lyckas i Sverige.
I sitt tal i Göteborg sade Ulf Kristersson att han framför sig ser ett Sverige ”som bejakar olikheten men värnar jämlikheten”.
Peter Hultqvist hade i sin artikel kunnat föra upp debatten till en ny nivå. Han hade kunnat strunta i beskyllningar om bluff och gammal dammig högerpolitik och tagit Kristerssons strävan efter jämlikhet seriöst.
Då hade Sverige kunnat få en ärlig och saklig debatt om huruvida verklig jämlikhet kräver mer ingripande politiska verktyg från vänster – vänsterverktyg som tenderar att kväva engagemang och viljor hos enskilda individer. Eller om moderat politik räcker för att alla i Sverige ska kunna börja vid samma startlinje, om moderat jämlikhet är realistisk.
Gå till toppen