Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Shora Esmailian: Lägg skulden för blodbadet i Gaza där den ska vara

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Sjuttio år av fördrivning, sjuttio år av förtryck. Man kan tycka att vi borde ha kommit längre än att båda sidor ses som lika goda kålsupare i Israel/Palestina-konflikten. Och det har vi, åt ett annat håll. Världen är så upp och ner att när 60 civila palestinier skjuts ihjäl av den israeliska arméns prickskyttar och tusentals skadas, när palestinska stenar står mot skarp ammunition, så heter det i analyser och ledartexter i flera svenska tidningar att skulden ligger hos palestinierna själva, närmare bestämt hos ”terrororganisationen Hamas”.
Det är Hamas fel som uppviglar till protest, det är partiet som inte håller befolkningen i schack, det är det som ensamt har ansvar för situationen i Gaza. Israels de facto ockupation av den lilla landremsan där närmare två miljoner människor trängs – Israel styr rörlighet över land, hav och himmel – osynliggörs. Så även orsaken till att så många bor där: De fördrevs från sina hem år 1948. Så även den över tioåriga blockaden som snart har gjort området obeboeligt; Gazaborna har i bästa fall tillgång till el fyra timmar per dag och 96 procent av vattnet är odrickbart.
Denna victim blaming, alltså att lägga skulden för ett övergrepp på offret, är inte en omedveten strategi. Att skylla blodbadet i Gaza på palestinierna är som att skylla våldtäkten på kvinnan som var full, eller slagen på frun som sa ifrån, eller misshandeln på bögen som klädde sig provokativt, eller undernäringen på barnet som lever i en diktatur.
Sju decennier senare borde vi ha kommit längre: i alla fall så långt som att lägga skulden där den borde vara, nämligen hos staten Israel. Bara så kan brotten beivras.
Gå till toppen