Kultur

Underbart lyhörda tolkningar av en sångskatt

Samuelson sjunger frodigt, sorgset, kraftfullt och ömt.Bild: Monika Franzon

Mikael Samuelson & Mats Bergström

VISA. Olle Adolphson 14 sånger
Vilken svensk sångskapare har haft ett större register än Olle Adolphson?
Han vände på en femöring mellan frodig humor, vemod och längtan, oro i dödens närhet och fullkomlig sommarkvällslycka. Och i hans persongalleri finns stiliga flygaress, älskande som glider isär, listiga smeder och överklassmamseller, upprörda Stockholmskisar och en alldeles verklig Törnrosa som är sin egen onda fe.
Alla känslorna och alla personligheterna stiger fram i Mikael Samuelson maximalt lyhörda tolkningar, där inga ord eller betydelser lämnas åt slumpen.
Samuelsons noggrannhet och inlevelse är kvaliteterna som gör att han klarar att kasta oss direkt från en skröna om otroheten som slutar sammanklämd i en hopfällbar säng, till en mans smärtsamt ljuva minnen av den gifta kvinna han älskar och aldrig mer kommer att röra vid.
Den drivne gitarristen Adolphson, inte minst hans eleganta sätt att variera harmonierna, görs full rättvisa av Mats Bergströms spel och arrangemang. Han spelade en gång själv med viskonstnären och han och Samuelson har efter 30 års samspel en hjärnkontakt som tvillingar.
Olle Adolphson kunde vara högröstad och yvig. Men två slutackord räcker för att visa hur han skapade stora saker med små detaljer.
I visan om den utlede konstnasaren avslutas varje vers, och hela sången, med ett ackord som signalerar en evig fortsättning för honom.
I "Nu har jag fått den jag vill ha" landar tvärtom just sista versen, bara den, på grundackordet. Cirkeln sluts. Förhållandet har verkligen nått sitt slut.
Albumet släpps den 25 maj.
Åkervinda: Förgänglighet
Fjarill: Kom hem
Gå till toppen