Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Deadpool 2: Blodet sprutar och kroppsdelarna flyger

Malin Krutmeijer gillar tvåan bättre än ettan.

Deadpool 2.Bild: FoX

Deadpool 2

USA 2018. Regi: David Leitch. Med: Ryan Reynolds, Josh Brolin, Julian Dennison. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.59.

Häromdagen såg jag den första ”Deadpool”-filmen och tyckte den var gräslig. Deadpool är serieförlaget Marvels ironiskt självmedvetna superhjälte som hela tiden bryter den så kallade fjärde väggen och pratar direkt med läsaren/biopubliken. I filmen gjorde han det med ett övermått av plågsamt juvenila pittskämt och heteromanlig analångest.
Det var den sortens film som låtsas driva med saker som den egentligen själv representerar.
Men – hör och häpna – tvåan är bättre. Filmskaparna har, i alla fall stundtals, hårdskruvat humorn åt det absurdistiska hållet, och prioriterat en tydlig och medryckande actionstory.
I den avsiktligt ”Terminator”-inspirerade historien måste Deadpool (Ryan Reynolds) rädda en arg och hämndlysten mutantpojkes själ för att ändra hans och andra människors framtid till det bättre. Han står emot den urstarke Cable (Josh Brolin) och den enorme Juggernaut – filmen är överhuvudtaget frikostig med superkrafter, hjältar och skurkar.
Den är också, precis som sin föregångare, väldigt våldsam: blod sprutar, kroppsdelar flyger, oftast men inte riktigt alltid som en del av komiken. Men här finns också en liten nypa mer värme än i föregångaren.
Tempot är högt, popkultur- och samhällsdebattreferenserna haglar och det är, måste jag erkänna, emellanåt faktiskt ganska roligt.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 18 maj
Gå till toppen