Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Tully: Puffar lätt på ämnet jämställdhet

Annika Gustafsson ser Charlize Theron som utsliten småbarnsmamma.

Charlize Theron spelar en utsliten småbarnsmamma i "Tully".Bild: Kimberly French / Focus Features

Tully

USA, 2018. Regi: Jason Reitman. Med: Charlize Theron, Ren Livingston, Mark Duplass, Makenzie Davis. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.35.

Regissören Jason Reitman och manusförfattaren Diablo Cody slog igenom 2007 med den omdiskuterade ”June” (2007), om en gymnasietjej som blir gravid och efter tvekan väljer att föda barnet i stället för en abort. Filmen vann Oscar för bästa manus.
Också i Reitman/Codys nästa samarbete ”Young adult” (2011) ställs föräldraskap mot ett singelliv med utrymme för många utekvällar på hippa barer. Där liksom i ”Tully” spelar Charlize Theron huvudrollen. I parets tredje film tillsammans gör hon med total trovärdighet den gravida, utslitna småbarnsmamman Marlo. Ett snabbt möte med en tidigare rumskompis antyder att även Marlo bytt en hipstertillvaro mot den enkla villaförortens dagliga knog med två barn, varav ett med någon typ av diagnos, och en man som tillbringar kvällarna i sängen med öronsnäckor och dataspel. Sex är det inte tal om efter att det tredje barnet fötts.
Marlos betydligt mer framgångsrike bror förespråkar och betalar för en så kallad "natt-nanny”, en kvinna som kommer på kvällen, lyfter in babyn till modern när det blir dags för amning och i övrigt utför många av de sysslor som Marlo aldrig orkar med under dagen. Så kommer den unga, superduktiga Tully (Mackenzie Davis) in i Marlos liv. Eller gör hon det på riktigt?
Det finns några fallgropar i Diablo Codys manus och framför allt en kvick twist i slutet som kräver god observation. Utan tvekan porträtterar Tully den unga Marlo med de ambitionerna och den livsstil hon som litteraturstuderande en gång hade i Brooklyn.
Manuset har en rad lysande, roliga repliker och Jason Reitmans regi och bildspråk flyter fint. Men ”Tully” ska framför allt ses för Charlize Therons urstyva skådespeleri. Hennes förvandling till överviktig, uttröttad morsa med ständigt läckande bröst – trots mängden av utpumpad mjölk som fyller kylskåpet – är av samma klass som den Oscarsbelönade rollen i ”Monster” (2003). Här finns bland annat en underbar liten scen då den tio-elvaåriga dottern överraskad tittar på sin mamma och frågar: ”Vad är det för fel på din kropp?”.
Det är också lätt att titta på Marlos make Drew, nyansrikt spelad av Ron Livingston, och säga – hej, hallå, ser du inte vad som händer?
”Tully” befinner sig inte på några feministiska barrikader men den puffar lätt på ämnet jämställdhet och pappans ansvar när ett nytt barn anländer. Tack och lov för den svenska föräldraförsäkringen!
Läs alla artiklar om: Filmfredag 18 maj
Gå till toppen