Argentinaren Jorge Luis Borges var den första som skildrade litteraturen och läsandet som en religiös kult i det sekulära samhället. I hans noveller från 30-talet är biblioteken heliga tempel och böckerna bärare av djupa metafysiska hemligheter, och även om analogin mellan litteratur och religion gjorde honom till 1900-talets mest tongivande författare är den sällan direkt uttalad. Många har försökt följa hans fotspår utan att lyckas, men nu, med det algeriske stjärnskottet Kamel Daoud, har det äntligen hänt. I nya romanen ”Zabor och psalmerna” är skriftens magi och litteraturens hemliga kopplingar till religionen grundtemat, men där slutar också jämförelsen – medan Borges är kortfattad och lättläst, så är Daoud poetisk, gåtfull och avancerad. Hans elliptiska stil är verkligen koncentrationskrävande, samtidigt som prosan rymmer ett intellektuellt stoff som är svindlande.