Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Håkan Engström: Räfven raskade över Lundagård

Martin Jurmi, Jonas Lundberg, David Fraenkel, Johan Wejstål och Loke Nyberg på scen på karnevalen.Bild: Patrick Persson

Räfven

KONSERT ·KLEZMER. Lundakarnevalen 19/5.

Vilka toner ska flöda på en karneval om inte gatans musik?
Street wise kan man förstås vara på många sätt. Gatuorkestern Räfven, åtta pers i vita skjortor och halva laget runt också lustiga hattar, spelar en samkörd form av klezmer, med drag av både dixieland och balkansk blåsorkester. Deras tappning är hetsig men prydlig, livlig och publikfriande som en halv dansbandsfestial.
"Fri lek och fri dans!" löd ett återkommande hejarop, faktiskt en av de mindre insmickrande replikerna från scenen denna kväll.
Femtonårsjubilerande Räfven har sedan länge tagit steget från rännstenen till estraderna, men ränderna från tiden som gatuorkester går nog aldrig ur. Ser den där flanören ut att låta tankarna eller, gud förbjude, benen vandra vidare? Får inte hända! Bandet är ständigt redo att med en vinnande melodi eller en inkluderande gest locka tillbaka publiken till den stora famnen, med en hejig gåpå-anda som du utifrån dagshumör och lynne kan uppfatta som charmig eller påfrestande.
Första halvtimmen var det mestadels fullt stå: uppjagade låtar med puls och med fokus på genretypiskt sångbara melodier som ofta bars fram av altsaxen och trombonen. Bandet är samordnat, samspelt; distraktionerna var få eller inga – alla ska med! Någon instrumentalist kunde någon gång fälla in en gråtmild, lätt kontrasterande melodi, utan att bandet drog ner på tempot.
Mot slutet blev det mer varierat, men precis lika showmässigt och utagerande. En kille som dansar rockring och spelar sax samtidigt? Varför inte! Gunhild Carling kom in med sin trombon i två avdelningar. Vid första tillfället var det som om hon spelade med en förprogrammerad eller överoljad maskin - interaktion noll – men så småningom fann de varandra.
Organisationen blev lite mer lössläppt, instrumentalisterna vågade tala i munnen på varandra. Vi fick en vals, där fiolen släpptes fram; vi fick äfven höra en vemodig ballad, till en början lätt linkande, som bandet skruvade upp ungefär som en morfarsklocka eller en gammal leksak. Där blev det kul på riktigt.
Läs alla artiklar om: Lundakarnevalen 2018
Gå till toppen