Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Tiden efter föräldrarnas självmord – ur sonens perspektiv

Jonas Rasmussen

Eftervärlden. Trombone.
Jonas Rasmussen är översättare och poet. Diktsamlingen "Pappa-mamma-barn" är hans mest uppmärksammade diktbok och när han nu romandebuterar med "Eftervärlden" är det också en pappa, mamma och ett barn som möter oss, men här är barnet en ung man och föräldrarna medelålders. Ibland möter vi den unge mannen i färd med att tjärstryka ett kyrktak, ibland i färd med att framkalla fotografier, ibland i ett flera gånger upprepat gräl med föräldrarna om en bilskjuts till stationen. Stämningen tillsammans med föräldrarna är alltid pressad, sonen är irriterad och frustrerad, medan föräldrarna är mer uppgivna.
Jonas Rasmussen arbetar i sin hundrasidiga roman med flera återkommande tidsplan. Ibland befinner sig jag-berättaren i juli 1994 i färd med att för fjärde året arbeta för en målarfirma. Ibland berättas historien i tredje person då den unge Simon i januari 1991 flyr från sin målarskola för att fotografera, framkalla och framförallt för att tänka igenom den tragedi han varit med om några månader tidigare. Så småningom framkommer det att föräldrarna begått självmord: de ingick en självmordspakt eftersom mamman var sjuk, ett faktum som präglat Simons barndom och också berövat honom eventuella syskon.
Inte förrän tolv sidor från slutet beskrivs bakgrunden till dubbelsjälvmordet och Simons sorg, vrede och frustration, nämligen moderns obotliga sjukdom efter bröstcanceroperationer och sjukdomsbehandlingar och den tunga depression som vilat över familjen sedan dess. Jag kan inte låta bli att fundera på hur romanen tett sig om Jonas Rasmussens istället använt en rak kronologi för sin berättelse. En roman är ju en form som kan rymma många olika känslolägen och är inte minst ägnad att skildra personutveckling över tid. Rasmussens pusselartade upplägg gynnar inte förståelsen av någon av huvudpersonerna, som alla, var och en på sitt sätt, ter sig isolerade i var sin stillastående känsla.
"Eftervärlden" är en kort roman om en familjetragedi, beskriven ur den efterlevande sonens perspektiv. Som genom en omvänd kikare betraktar Rasmussen sina människor. De förblir allesammans tragiskt bortvända och instängda i sina respektive öden, oförmögna att nå varandra.
Gå till toppen