Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

The young Karl Marx: Slår gnistor om politiken

Vicky Krieps som Jenny von Westphalen, August Diehl som Karl Marx och Stefan Konarske som Friedrich Engels.Bild: Panora

The young Karl Marx

BIO. DRAMA. Frankrike/Tyskland/Belgien (Le jeune Karl Marx), 2017. Regi: Raoul Peck. Med: August Diehl, Stefan Konerske, Vicky Krieps, Hannah Steele. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.58.

Det fräser och sprudlar om tiden och Europa i den haitiske filmskaparen Raoul Pecks ”The young Karl Marx” (fråga mig inte varför den inte fått en svensk titel).
Maskinerna slamrar i familjen Engels textilfabriker, hårt exploaterade irländska arbetare sjunger i Manchesters gränder och på arbetarföreningarnas möten i Paris agiterar socialistiska och anarkistiska tänkare. Filosofer och ekonomer börjar skönja övergripande mönster och system i världen.
En av dem är Karl Marx, och det sprudlar i hans huvud också. Utöver att teckna ett levande porträtt av en tidsanda, lyckas Raoul Peck faktiskt med något så utmanande som att skildra intellektuell utveckling på film.
Filmen utspelar sig mellan 1843 och 1848, turbulenta och kreativa år i Marx liv. Han har precis gift sig och fått barn med sin ungdomskärlek, den radikala aristokraten Jenny von Westphalen, och gör sig ett namn med sina tidskriftsartiklar. Men på den här tiden får man inte skriva vad som helst, skribenter och aktivister arresteras och utvisas på löpande band. Familjen Marx lämnar Tyskland för Paris.
De hamnar i ett upproriskt och hett politiskt sammanhang. Marx möter anarkister som Bakunin och förstås Proudhon, vars skrifter han skulle såga brutalt – och han möter Friedrich Engels. Resten är, som det heter, historia.
Det slår gnistor om vänskapen – amerikanska kritiker använde ordet bromance när filmen visades på Berlin filmfestival förra året. August Diehl gör en humoristisk, varm och tämligen hänsynslös Marx, ständigt plågad av ekonomiska problem, medan Stefan Konerskes Engels har rikemanssonens bekymmerslösa entusiasm. Filmen lyfter kvinnorna, Jenny (Vicky Krieps) och Engels stridbara livskamrat Mary Burns (Hannah Steele), och Peck vore inte Peck om han inte var noga med att visa att 1800-talets Paris inte var kritvitt.
Peck är en driven och intressant, men lite ojämn filmskapare, inte helt obesläktad med brittiske Michael Winterbottom. Han kan göra rätt konventionella biopics som ”Lumumba” (2000) likaväl som experimentella politiska kammarspel som ”Moloch tropical” (2009). 2017 blev hans fina dokumentär om författaren James Baldwin, ”I am not your negro”, Oscarsnominerad och ”The young Karl Marx” hamnade lite i skuggan av den.
Det är orättvist. Peck kan sin Marx, och möjligen är det en fördel om man har ett visst hum om hans liv och teori som publik också. Har man det kan man verkligen njuta av denna intensiva, romantiska hyllning till intellektuell och politisk passion.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 25 maj
Gå till toppen