Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Dödläge i Italien. Men nyval kan göra ont värre.

Carlo Cottarelli, som fått i uppdrag att bilda ny regering i Italien, hann knappt av tåget i Rom förrän han omringades av reportrar.Bild: Angelo Carconi
Det var inget glädjeskutt direkt, men Milanobörsen steg något och euron stärktes mot dollarn efter beskedet att populisterna i Lega och Femstjärnerörelsen misslyckats i sitt försök att bilda koalitionsregering i Italien.
Dessutom sjönk räntorna på italienska statsobligationer en aning – även om de fortsätter att ligga högt över räntorna på tyska statspapper.
Men måndagsmorgonens inledande uppgång kom snabbt av sig. Vilket är föga förvånande. För det här är inte över. Långt därifrån.
Det var den tilltänkte premiärministern Giuseppe Contes förslag till finansminister, Paolo Savona, som rågade måttet för president Sergio Mattarella. Enligt den italienska konstitutionen så ska en ny regering godkännas av presidenten, och Mattarella tog det ovanliga steget att lägga in sitt veto mot Savona, en känd euroskeptiker.
Italien kan inte ha en finansminister som är för att Italien lämnar euron, förklarade Mattarella, det vore att riskera vanliga medborgares besparingar.
Presidentens besked fick ledarna för Lega och Femstjärnerörelsen, M5S, att gå i taket.
"Vad är det för poäng med att rösta när det är ratinginstitut och finanslobbyn som utser regeringen", sade Luigi Di Maio, ledare för M5S, som nu vill att president Matarella ska avsättas.
Legas ledare Matteo Salvini efterlyste nyval:
"I en demokrati, om vi fortfarande är en demokrati, finns bara en sak att göra, att låta italienarna säga sitt."
Salvini förnekade på måndagen blankt att hans parti, M5S eller Savona skulle ha hyst planer på en italiensk euro-exit.
Haveriet för den tilltänkta koalitionsregeringen mellan Lega och M5S banar väg för en ren teknokratregering ledd av IMF-ekonomen Carlo Cottarelli. Efter ett möte med president Mattarella på måndagen fick Cottarelli uppdrag att bilda ny regering. Utsikterna att en sådan ministär ska bli långlivad är inte goda, då den har emot sig både Lega och M5S, som tillsammans har majoritet i båda kamrarna i det italienska parlamentet.
Cottarelli ser framför sig ett nyval i början av nästa år. Det mesta talar för att det blir betydligt tidigare än så.
Kan då ett nyval lösa dagens politiska dödläge? Är inte det mest sannolika resultatet en upprepning av utgången av valet den 4 mars, och att de låsningar som nu blockerat italiensk politik i nästan tre månader består?
Möjligen gör Lega och M5S en annan kalkyl.
Lega har haft stora framgångar i de lokala val som hållits efter parlamentsvalet, påpekade Italienkännaren Bruno Tiozzo i P1-morgon på måndagen. Håller den medvinden i sig över parlamentsvalet skulle Lega kunna återvända till den högerkoalition partiet bröt sig ur för att bilda regering med Femstjärnerörelsen.
Och M5S, som med 32,6 av rösterna blev det senaste valets vinnare, kan hoppas att regeringskrisen spär på politikerföraktet och ger partiet ytterligare vind i seglen. Di Maio lär hävda att M5S nu fått ytterligare belägg för att det i praktiken är finanslobbyister, kreditvärderingsinstitut – och inte minst Tyskland – som bestämmer hur Italien ska styras och i vilken riktning.
Det är ett budskap som hittills varit framgångsrikt. Dessvärre.
Att marknaderna och övriga länder i eurozonen oroats av utsikterna att få en italiensk regering bestående av Lega och M5S är inte märkligt.
Partiernas gemensamma regeringsprogram med inslag som medborgarlön, generösare pensioner och platt inkomstskatt bådar illa. Men populisterna i Lega och M5S vill slå i väljarna att deras godisregn på något magiskt sätt skulle betala sig själv.
Genom att Italien ingår i eurozonen är den italienska ekonomiska politiken allt annat än en rent italiensk angelägenhet.
Börjar räntorna på italienska statsobligationer dra iväg kan vad som helst hända. En italiensk skuldkris skulle få Greklandskrisen att framstå som en storm i ett vattenglas. Italiens ekonomi är ungefär tio gånger större än den grekiska. Landets statsskuld, motsvarande drygt 130 procent av BNP, är störst i euroområdet och den fjärde största i världen.
Det kan bli en lång, kallsvettig sommar, inte bara i Italien utan i hela EU.
Gå till toppen