Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Beroendeframkallande brev från Klas Katts skapare

Bild: Gabriel Liljevall

Gunnar Lundkvist

BOKEN. Igår målade jag en stubbe. Kartago.
Vad gör Gunnar Lundkvist? När han inte klipper gräset, räddar han möss som katten fångat och matar korna med äpplen. Ja, och så tecknar han Klas Katt, vars svårmodiga tillvaro i Hell City han skildrat sedan debutalbumet 1979. Men framför allt skriver han brev. Det är så jag lär känna honom.
Inte personligen, förstås. Fast ändå gör jag honom sällskap när han plockar fallfrukt eller tar bussen till Flen. Det är också trevligt att följa med honom till förlaget, antikvariaten och vännerna i Stockholm. En och annan whisky blir det på köpet. Jag sitter till och med bredvid i köket och lyssnar på Jimmie Rodgers och kryper sömnlösa nätter upp i soffan för att se gamla repriser av "Snobbar som jobbar" med Tony Curtis och Roger Moore. På den sistnämnda punkten är vi eniga, det är avkopplande på något sätt. Låter jag som en stalker?
Det finns onekligen ett voyeuristiskt drag över det hela. Texterna i boken "Igår målade jag en stubbe" har dagbokens karaktär, men bygger på brev som Gunnar Lundkvist skrivit till sin vän författaren Per Engström i Malmö. Därmed knyter den an till boken "Min kompis Gunnar" där serietecknaren Nina Hemmingsson 2016 samlade några av de många brev hon fått från sin äldre kollega.
Det är vardagliga, ofta ganska händelselösa stycken vid sidan av fotografier och bilder, men ändå finns alltsammans där. Känslan av skörhet och meningslöshet som varvas med stunder av oväntad glädje över att trots allt finnas till. Om någon säger att det han gör är bra blir han nervös. "Ibland har jag svårt att veta vad jag håller på med", skriver Lundkvist. Vem känner inte igen det? På bilden bredvid orden tittar Klas Katt med stilla missmod på en stor krok som tycks hänga ner från taket. Det är en lågmäld, personlig och märkligt beroendeframkallande bok. Bara några sidor till, tänker jag, bara en till stubbe. Målad gång på gång i svart mot svart bakgrund rymmer dess konturer alltid en strimma av ljus.
Gå till toppen