Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Andreas Ekström: Tusen hot där ute – men knappast i Lund

Vad ska man dra för slutsatser när man lever i blomstrande välstånd?

Andreas Ekström reporter HD SydsvenskanBild: Ingemar D Kristiansen
Bostadsmarknaden tvärbromsar i världen. Inte i Lund. Häromdagen såldes ett ruckel uppe i Brunnshög för nära tre miljoner, så fallfärdigt att mäklaren bara släppte in några personer i taget på visningen. Det var för farligt om för många gick i trappan samtidigt.
Urbaniseringen fortsätter, Lund är ett praktexempel på det, och den som köpte huset gjorde nog ingen dålig affär så länge vederbörande tar det varligt i trappan.
Klimatfrågan plågar världen, miljöförstöringen blir ett alltmer akut problem. Inte i Lund. Här är det värsta skräpet en del irriterande fimpar på våra gator och en eller annan pizzakartong som råkor har plundrat.
Politiken polariseras i världen, ytterligheter ställs mot varann. Inte i Lund. Här har vi tio partier i en liten fullmäktig församling, som tvingas till kompromisser mellan särintressen och brett ansvarstagande varje vecka. Lätt är det nog inte, men det är ju hyggligt demokratiskt.
Innerstadshandeln dör i världen, alla handlar bara på nätet och i köplador på avlägsna åkrar. Inte i Lund. Här har vi – trots hård press och konkurrens och alldeles för många tomma lokaler – ännu en levande stadskärna där folk både kan träffa varann och uträtta ärenden och råka exponeras för åsikter, produkter och människor som de annars aldrig skulle ha sökt upp.
Ideella verksamheter – politik och föreningsliv – sägs vara tillbakapressade i världen, det sägs att det gamla sättet att engagera sig i en klubb eller i ett parti inte passar dagens unga. Inte i Lund. Här har vi just haft en makalös kollektiv manifestation av kultur och kreativitet och knas med sådär fem tusen karnevalister och flera hundra tusen besökare.
Och visst är det då, givet allt detta fantastiska, en smula märkligt när man tänker lite till:
Antalet människor i behov av akut hjälp på grund av krig och nöd är mindre än det har varit, men fortfarande är det många tiotals miljoner som ser familjemedlemmar dö och som ser sina hus sönderbombade och har barn som aldrig får en chans att gå i skolan. Inte i Lund. Här har vi ingen nöd alls av den sorten. Däremot ett parti som absolut inte vill dela med sig av det osannolika välstånd som präglar vår stad på alla sätt – utan i stället vill stoppa all flyktingmottagning. Gatuunderhållet i Veberöd bör, läser jag i Sverigedemokraternas program, däremot prioriteras.
Ska vi ställa kostnad mot kostnad? Är det det ni vill?
Okej. Då skulle jag vilja be Lunds kommun att lämna lite fler sprickor i min asfalt. Jag är en alert cyklist, jag kan manövrera runt dem. Låt i stället ytterligare en familj som räddat sig undan krig, trauma och misär få komma hit.
Gå till toppen