Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Anden är ute ur flaskan. Detta får S svårt att vända.

Statsminister Stefan Löfven (S) har det motigt.Bild: Anders Wiklund/TT
Det politiska Sverige går i spänd förväntan.
På tisdagen publicerar Statistiska centralbyrån, SCB, vårens stora partisympatiundersökning. Med ett betydligt större underlag än de flesta andra mätningar anses undersökningen ge en säkrare bild av läget i opinionen
Inte minst på Sveavägen 68 i Stockholm, där Socialdemokraterna har sitt högkvarter, lär spänningen vara stor.
Marken skälver under fötterna på det parti som kan sägas ha format det moderna Sverige, det parti som under decennier sett makten att regera som sin självklara rätt.
För S har våren 2018 varit en prövningarnas tid. Opinionsstödet sjunker. Ett katastrofval hotar i september. I Sifos majmätning fick S 25,2 procent, hos Ipsos 24 procent. Det är nivåer som inte skådats sedan Håkan Juholts korta, kaosartade tid som partiledare. Hoppet om att kunna överträffa valresultatet från 2014, 31,01 procent, borde vara grusat. Speciellt som S brukar tappa stöd under valrörelsen.
Lägg till detta att förtroendet för partiordföranden och statsministern Stefan Löfven är nere på 34 procent enligt Ipsos. Bland manliga väljare har Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson nu större förtroende än Löfven.
Det är där någonstans en förklaring – eller delförklaring – till S kräftgång kan sökas: Försöket att till varje pris locka tillbaka LO-väljare som flytt till SD har misslyckats.
Och inte bara det, i gengäld har den stramare politiken och hårdare retoriken i frågor som rör invandring och integration vidgat en spricka i partiet och av allt att döma skrämt iväg väljare till främst Vänsterpartiet.
Partiets företrädare har försökt skademinimera på olika sätt. De hävdar att den migrationspolitik som presenterades för en månad sedan inte är någon ny linje utan i grund och botten en återgång till en klassisk socialdemokratisk hållning. Det ligger mycket i det. Perioden med generös migrationspolitik har varit något av ett undantag i partiets historia. S har traditionellt betraktat omfattande invandring som svårförenlig med en välfärdsstat av svensk modell.
På måndagen debatterade riksdagen två förslag som stulit mycket av det politiska syret på senare tid. Dels förslaget om en begränsning av vinster i välfärden, dels förslaget om en lag som ska ge ensamkommande ungdomar utan asylskäl möjlighet att stanna i Sverige för gymnasiestudier.
Detta hade inte skett om Socialdemokraterna själva fått välja. Inte minst gymnasielagen går tvärt emot partiets nuvarande linje, där asylpolitiken ska kännetecknas av "ordning och reda", där "ett nej ska vara ett nej" och där Sverige inte anses kunna ha generösare regler än andra EU-stater.
Att förslaget om begränsade vinster i välfärden lagts på riksdagens bord, trots att det har en majoritet emot sig och av allt att döma kommer att röstas ned, är en eftergift åt Vänsterpartiet. På samma sätt är gymnasielagen – som visserligen ser ut att kunna röstas igenom med Centerpartiets stöd – en eftergift åt Socialdemokraternas regeringspartner, Miljöpartiet.
I Dagens Nyheter i lördags beklagade finansminister Magdalena Andersson (S) att "migrationsfrågorna får otroligt stort utrymme i medierna". Men där är varken Socialdemokraterna eller Andersson själv utan skuld. Senast i förra veckan skapade hon rubriker med ett uttalande om att invandringen måste stramas åt för att det finns så många fattiga barn i Sverige. Statsrådskollegan Morgan Johansson (S) hävdade att det var tack vare den skärpta migrationspolitiken som regeringen fick råd att erbjuda ungdomar fria sommarlovsbiljetter på tåg och bussar.
Nu, när de tuffa budskapen och fixeringen vid migrations- och asylpolitiken inte gett önskat resultat, tycks socialdemokraterna ha drabbats av eftertankens kranka blekhet.
Nu, lyder budskapet från Stefan Löfven och hans ministrar, måste det vara sluttjatat om migration och integration.
Nu ska det pratas välfärdsfrågor istället, trygg och välkänd mark för socialdemokratin.
Det är lättare sagt än gjort. Anden är ute ur flaskan och den lär inte återvända dit på S-kommando.
Läs alla artiklar om: Val 2018
Gå till toppen