Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Rakel Chukri: Prövningarna efter domen mot Akilov

Den avslutade rättegången i Stockholm har ett enormt symboliskt värde. Men den tragiska sanningen är att vi ännu inte kan överblicka den massiva förödelse som IS har orsakat, skriver Rakel Chukri.

20 februari, 2018. Rakhmat Akilov ville mörda svenska medborgare. Det säger han när han för första gången själv tar till orda i rätten om sitt dåd i centrala Stockholm i fjol.Bild: Johan Hallnäs/TT
I torsdags dömdes terroristen Rakhmat Akilov till livstids fängelse. Enligt hans advokat Johan Eriksson var domen en besvikelse – Akilov ville ha ett tidsbestämt straff.
Den skamlösa reaktionen är ingen överraskning. Akilov uttrycker ingen ånger. Ingen empati, varken för offren eller deras anhöriga. Uppenbarligen betraktar han fortfarande alla sina medmänniskor genom ett jihadistiskt filter.
I förundersökningen framkom att Akilov sökte efter platser där det fanns ”otrogna, kristna och icke-troende”. Han övervägde att attackera synagogor och gayklubbar men utsåg till slut Drottninggatan som mål eftersom den skulle vara ”full med bögar lesbianer och annan skit”.
Samma människosyn genomsyrade det nyss krossade IS-kalifatet. I april avslöjade New York Times-reportern Rukmini Callimachi hur IS metodiskt införde fascismen i de ockuperade städerna i Syrien och Irak. Hon reste till Irak efter att Mosul befriades och kom över tusentals officiella IS-dokument, bland annat en 27-sidig manual som beskrev hur egendom ägd av shiamuslimer, avfällingar, kristna och yazidier skulle beslagtas och omfördelas.
Sunnimuslimer – missnöjda med Iraks shialedda regering – passade på att ta över sina gamla grannars och vänners hus. Och tillresta jihadister kunde enkelt beställa allt från bestick till tv-apparater genom att fylla i blanketter.
Callimachi återger hur franska Kahina el-Hadra, som var gift med en av Bataclan-terroristerna, kontaktade bekanta i Europa för att skryta om sitt nya liv i Mosul. ”Jag betalar ingen hyra eller ens för el och vatten lol. Det är det goda livet!” Att det goda livet var resultatet av etnisk och religiös utrensning brydde sig el-Hadra inte ett skit om.
Mosul och andra städer är nu befriade och sedan en tid tillbaka pågår rättsliga processer mot tiotusentals misstänkta terrorister i Irak. The Guardian rapporterade nyligen att fyrtio utländska kvinnor dömdes till döden efter förhör så korta som tio minuter. Runt tusen kvinnor, som antingen är änkor eller fruar till IS-män, sitter häktade i Bagdad. Många av dem har ironiskt nog sökt rättslig hjälp från sina europeiska hemländer.
När jag läser om deras fall sätts mina värderingar på prov. Samma människor som hurrade över terrorattentat i Europa och som ansåg det rimligt att avrätta homosexuella och ”otrogna” gnäller alltså nu på Iraks hårda rättssystem. Men precis som efter andra världskriget måste rättssäkerheten försvaras. Attacker mot demokratin kan inte resultera i att grundläggande principer skrotas. Dessutom varnar människorättsorganisationer för att Iraks summariska rättegångar kan göra det enklare för terrororganisationer att rekrytera nya anhängare.
Att uppnå rättvisa för de drabbade slutar dock inte med rättegångarna. Lidandet efter terrorattentatet på Drottninggatan tog inte slut i torsdags. Majoriteten av Mosuls kristna befolkning vågar inte flytta tillbaka. Yazidier väntar på att deras anhöriga i massgravarna ska identifieras. Irak saknar pengar för att bygga upp alla städer som har ödelagts av IS. Och när den fysiska restaurationen en dag är slutförd återstår fortfarande den mänskliga. Män, kvinnor och barn har dömts till döden av såväl vänner som främlingar för att de, med Akilovs ord, betraktades som ”annan skit”.
Den avslutade rättegången i Stockholm har ett enormt symboliskt värde. Rättssäkerheten upprätthölls. Men den tragiska sanningen är att vi ännu inte kan överblicka den massiva förödelse som IS har orsakat. Ett viktigt steg på vägen hade varit om Internationella brottmålsdomstolen faktiskt lyckades åtala IS-ledarna för brott mot mänskligheten. Vågar man hoppas att det ska ske?
Gå till toppen