Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Kräv smartare straff. Det är vår.

Fotbojan. En del av frivården.Bild: Larsen, Håkon Mosvold
Kriminalvård. Det heter ju så. Med det viktiga lilla ordet ”vård” på slutet. Därför kom utspelet från Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg förra veckan som en nyttig påminnelse:
All kriminaldebatt kan inte handla om tuffare tag. En viktig fråga är vad straffet gör med brottslingen.
Lag och ordning har seglat upp som en av valets viktigaste frågor. Partierna försöker överträffa varandra i att utlova störst antal nya poliser och i medierna duggar förslagen tätt om hårdare straff. I Aftonbladet har Moderaternas rättspolitiske talesperson Tomas Tobé krävt (4/6) en ny kriminalpolitik med skärpta påföljder för alla våldtäktsbrott och justitieminister Morgan Johansson (S) har svarat (7/6) att Sverige den 1 juli får ”den strängaste sexualbrottslagstiftningen någonsin”.
I denna atmosfär upplevs Öbergs stilla begrundan som en frisk fläkt.
Av de drygt 10 000 personer som under förra året dömdes till fängelse fick över 7 000 personer ett straff på sex månader eller kortare, rapporterade Ekot. Denna relativt korta tid räcker inte, menar Nils Öberg, för att med ett behandlingsprogram förändra en brottslings beteende så att nya brott inte begås. Då vore det bättre att domstolen oftare dömde till längre straff inom frivården. Det är mer effektivt.
Det är säkert så att kriminaldebatten på senare år fått en ökad betoning på argument om att hålla kriminella borta från samhällslivet och på så sätt skydda laglydiga medborgare. Om att på olika sätt inkapacitera brottslingarna. Kalla det högervridning, den som vill. Och nog har brottsoffren alltför ofta hamnat i skymundan i svensk debatt.
Men det skulle vara ogenomtänkt att försöka vifta bort Nils Öbergs tankar enbart som flummig omsorg om de kriminella. Jo, att Kriminalvården ser också till de dömdas bästa – och deras möjligheter att starta en ny tillvaro, få en ny chans i livet – är alldeles självklart. Utöver att inta detta perspektiv, har Nils Öbergs myndighet i uppdrag att påverka dömda personers beteenden så att de inte begår nya brott och orsakar nya vågor av lidande för sin omgivning.
De som döms till dessa kortare fängelsestraff är personer fällda för till exempel narkotikabrott, misshandel, rattfylleri eller våld i nära relationer. Här skulle behandling byggd på frivård, alltså kriminalvård som äger rum ute i samhället – kanske med hjälp av fotboja, kanske i kombination med samhällstjänst – kunna fungera alldeles utmärkt.
Det finns dock invändningar kring Öbergs propå om längre straff och mer frivård. Vice chefsåklagaren Henrik Olin säger i radion att rättsväsendet dömer efter rådande lagstiftning och att det är reglerna i brottsbalken som styr valet av påföljd.
Så det är kanske inte åklagare och domare som bör vara de huvudsakliga mottagarna av önskningar om mer frivård och bättre träffsäkerhet i påföljderna. Sikta istället på politikerna och deras partier. De som stiftar lagarna. De som just nu försöker övertyga väljarna om att allt blir bättre bara fängelsedomarna blir fler och längre.
Det är kanske inte i första hand hårdare straff som krävs. Utan smartare.
Gå till toppen