Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Södra Communityteatern tar sig an krigserfarenheterna som inte har ett slut

Semir Halilovic, Abdulhadi Husam Muhi Aldeen, Danica Stojakovic, Loulou Lamotte och Magnus Göransson.Bild: Linnea Samia Khalil

Hud krig hem

TEATER. Manus och regi: Jonas Jarl I rollerna: Danica Stojakovic, Loulou Lamotte, Semir Halilovic, Abdulhadi Husam Muhi Aldeen, Magnus Göransson. Södra Communityteatern. Spelas t o m 14 juni på Klaffbron i Malmö.

Jag läste för en tid sedan en flyktingpojkes berättelse om sin färd över Medelhavet. På den överfulla gummibåten befann sig också en gravid kvinna med en liten flicka. Kvinnan mådde uppenbart dåligt och bad de andra passagerarna om hjälp med barnet. Pojken beskriver hur kvinnan vid ett tillfälle, när ingen kunde eller vågade hjälpa, sa till honom att slänga flickan i vattnet.
Jag har tänkt en del på mamman och flickan. Var befinner de sig idag? Hur mår de? Jag tänker samtidigt på mig själv när jag är mitt allra sämsta ”mamma-jag” och trött och stressad gormar åt barnen. Jag lär ändå inte vara i närheten av att må som den mamman mådde. Hur gör man när det inte bara går med en kram och ett förlåt och så är allt bra igen? Hur börjar man om?
Södra Communityteatern i Malmö snuddar vid de frågorna i sin uppsättning ”Hud krig hem”. Ramberättelsens mamma, som de kallar Mor Courage efter mamman i Brechts klassiker, har ett komplicerat sätt att visa kärlek. Andra akten inleds med att mor och son försöker nå varandra genom en genomskinlig duk.
Förlagans Mor Courage försöker leda sina barn genom kriget och samtidigt göra affärer i stridernas spår, men förlorar i slutändan alla. Och det är krigsberättelserna som står i fokus i ”Hud krig hem”, både från 90-talets Balkan och nutidens Mellanöstern. Minnesbilder från tiden före varvas med flyktberättelser och tankar kring livet i Sverige.
Här finns Semir som kämpar för att bidra och känna sig meningsfull och Hadi som anlände precis i tid för att återförenas med bröderna innan Sverige stängde gränserna. Ramberättelsen löses upp och mamman Danicas historia blandas med de andras.
Manusförfattaren och regissören Jonas Jarl har utgått från skådespelarnas egna erfarenheter. Berättelserna överlappar och skådespelarna går in och ur roller. När de inte själva står i centrum finns de med på scenen som åhörare.
Södra Communityteatern har som ambition att involvera medborgare och bryta gränser mellan framför allt nya och gamla svenskar. I den lilla lokalen vid Klaffbron kommer publik och skådespelare nära varandra. Det brechtska greppet passar så klart utmärkt, med kommentarer och omtag, som när Hadi bryter och vill börja om en scen med modern, i längtan efter det lyckliga slutet.
Joel Metzs och Elis Jarl Skutes nyskrivna musik med folkvisetoner från öst och väst väver samman föreställningen på ett vackert sätt.
Själv tilltalas jag av både den praktiska utformningen och av konceptet. Däremot greppar jag inte ensemblens huvudintention. De snuddar vid så oerhört många saker – krigets påverkan på människor, Sveriges kovändning i flyktingpolitiken, svårigheten att hitta sin roll i det nya landet. Jag hade gärna sett att de dröjt kvar längre i någon av historierna och borrat djupare i de val människor ställs inför när de beslutar sig för att lämna allt, och vad de valen i sin tur innebär för andra.
Skickliga sångerskan Loulou Lamotte berättar en egen historia, om att inte passa in i mallen, att slentrianmässigt väljas bort som lead singer på grund av färg och kroppsform. Det är en gripande berättelse som dock känns lösryckt i sammanhanget.
Å andra sidan, kanske är det just som en mosaik av tankar och berättelser man ska se ”Hud krig hem”. Ett antal inpass att bygga en vidare diskussion på.
Men en annan kväll skulle jag vilja se hela pjäsen om mamman som för en stund är beredd att överge sitt barn mitt ute på havet.
Gå till toppen