Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Aimard gör Messiaen till en komplett ljudupplevelse

Pierre-Laurent Aimard.Bild: Marco Borggreve

Olivier Messiaen

ALBUM. Catalogue d’Oiseaux. Pierre-Laurent Aimard (Pentatone).

Ut ur asken ramlar riktiga fågeldun. Sedan är sträcklyssningen till Pierre-Laurent Aimards trippel-­cd med tonsättaren Olivier Messiaens ”Catalogue d’Oiseaux” igång.
Detta franska femtiotals­verk (”Fågelkatalogen” på svenska) är dunen till trots knappast presenten du ger bort till ornitologen i släkten i tron att det ska klinga trevlig fågelsång ur högtalarna. ”Catalogue d'Oiseaux­” är ett hardcore-­modernistiskt verk för solo­piano där varje stycke är döpt efter en specifik fågel­sort, musik som Messiaen nedtecknade efter att ha närstuderat fågelsång på olika platser i Frankrike – ibland ner-­oktaverad och med omöjliga fågel­intervall ersatta av pianots halvtoner.
Favoritsatsen är ”Le Courlis cendré”, ”Storspoven”, där Messiaen bygger upp Hitchcock­versionen av en enslig, egenartad havsvärld med sjöfåglar, mistlurar och gråa vågor som slår mot en ogästvänlig strand någonstans i Finistère.
Aimard spelar Messiaen som om han var född till det och vill att musiken ska bli en plats att mötas i gemensam respekt inför planetens sköra naturliv. Men detta är ett verk som lika mycket handlar om konsten att lyssna. ”Omedvetet kan jag ha fört fram något av mitt eget lyssningssätt medan jag reproducerar fågel­sången” skrev Messiaen.
Märk ordet reproducera, snarare än komponera. Här är han typiskt tillbakadragen i sin roll som tonsättare. Och lyssnar man i de över två och en halv timmarna händer det faktiskt något med en och med ens sätta att uppfatta ljud. Från att kanske tänka: ”Åh vad knäppt det låter, vem som helst kan ju skriva såhär störig och ful musik”, börjar man låta fokus gå inåt, man lyssnar på nya sätt på klang, på rytm, på den väster­ländska harmonik som Messiaen både bygger upp och river ner.
Ett sätt är att lyssna i stillhet hemma med texthäftet i näven och Messiaens egna målande beskrivningar av miljöerna till varje stycke. Sällan blir modernistiskt musiklyssnande så lätt, ja sensuellt som då.
Och när jag testar att ta med verket ut i naturen med den egna pulsen i öronen, glappet mellan de trådlösa hörlurarna och mobilen och de verkliga fåglarna och insekterna tjattrande och surrande runt omkring blir det en helt annan typ av ljud­upplevelse. Mindre koncentrerad, stundtals irriterad men också mer akut och inte nödvändigtvis sämre. Kanske för att den mer liknar den ursprungliga, på samma gång välordnade som kaotiska naturkontext ur vilken Messiaen hämtade den.
FLER TIPS
Andrea Tarrodi: Highlands album, (dB Productions)
Oskar Sala: Sound effects from Hitchcock’s Birds and other themes (album, Archive)
Gå till toppen