Det blir inte demokrati för att vi går och röstar vart fjärde år och betalar skatt. I en tid som präglas av missmod, politikerförakt, intolerans, splittring och fake news behövs demokratifestivaler som motvikt och mötesplatser.

Idén uppstod då Olof Palme höll ett politiskt sommartal i Almedalen i Visby för 50 år sedan. Numera samlas över en halv miljon människor varje år till demokratifestivaler i Sverige, Danmark, Finland, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Island, Tyskland, Holland och Belgien. De pågår totalt 34 dagar och har fler än 9 000 evenemang på programmet.

Nio av tio riksdagspartier i de olika länderna deltar och festivalerna är, vid sidan av de nationella valen, de största demokratiska evenemangen. Det danska Folkemødet på Bornholm som börjar i morgon har till exempel växt från 6 000 deltagare till drygt 100 000 på sju år.

Den gemensamma insikten är att demokratin behandlas som en kär gammal vän man tagit för given och försummat.

Det har väckt uppmärksamhet i omvärlden och fler vill följa efter. England, Frankrike, Ukraina, Vitryssland, Kroatien, Nepal och Sydkorea ligger just nu i startgroparna med egna demokratifestivaler.

Förra året gick tio nordeuropeiska länder ihop och etablerade plattformen Democracy Festivals, som drivs av samarbetsorganisationen We Do Democracy. Uppgiften är att sprida idén om demokratiska samtal, sätta demokratin på dagordningen och skapa festivaler som ger förnyat hopp om framtiden.

Det behövs. Enligt World Economic Forums senaste årliga genomgång av tillståndet för demokratin i världen, kunde man inte i en enda region mäta någon framgång. Världen blir fattigare på alla mätbara demokratiområden, trots att demokratin historiskt sett alltid har varit den viktigaste enskilda faktorn för fred, framsteg och utveckling.

Här har festivalerna en plats som komplement till den representativa demokratin.

En undersökning som genomfördes 2017 med pengar från Nordiska ministerrådet visade att festivalerna uppskattades och fick genomslag i hemländerna. De har sinsemellan många olikheter, men också grundläggande likheter:

Festivalerna är gratis och öppna för alla. De pågår flera dagar och äger rum utanför huvudstäderna och maktens olika centrum. Det skapar en avspänd atmosfär som ger plats för såväl organiserade samtal som spontana möten mellan makthavare och allmänhet.

På andra punkter är skillnaderna stora. I Finland ägs festivalen av en tv-station. I Holland har den stark anknytning till en region. I Estland organiseras den helt och hållet av frivilliga och heter Arvamus, som betyder ”festivalen som hyllar våra meningsskiljaktigheter”.

Om demokratin ska förbli en levande kraft måste den in i vardagslivet och etablera nya kanaler mellan systemet och medborgarna. Demokratifestivaler kan fungera som en sorts samhällslaboratorier där deltagardrivna metoder och agendor utvecklas, en möjlighet att tala fritt med varandra, pröva idéer och värderingar, oberoende av ålder, kön, nationalitet, makthierarkier och andra hindrande kategoriseringar.

Demokrati är ett sätt att leva och beroende av mötesplatser utanför våra egna myszoner, bortom nätets samförståndssfärer och föreningslivets siloer för likasinnade. Demokratifestivalerna är en unik tradition som hyllar mångfalden och det levande samtalet mellan människor.

Översättning: Karen Söderberg

Zakia Elvang är grundare och styrelseordförande i We Do Democracy.

Johan Galster är direktör för We Do Democracy.