Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Krock mellan matt och högblankt

Från utställningen Shape drifter.Bild: Anders Sletvold Moe

Anders Sletvold Moe

KONST. Shape drifter, Krognoshuset, Lund, t o m 1/7.
Målningar av Anders Sletvold Moe ger ibland intryck av att vara djupa hål i de vita konsthallsväggar som de brukar hänga på. De leder tankarna till öppningar som slagits upp mot ett svärtat inre, kanske ett mörkt maskineri på insidan av ett rymdskepp.
På Krognoshuset Aura finns inga oändligt breda väggytor som mörka målningar kan kontrastera mot. Vad göra? Anders Sletvold Moe har låtit platsens rumsliga begränsningar bli utgångspunkt för en måleriinstallation som fullständigt omfamnar den gamla byggnadens övervåning, och låter rummet bli ett enda stort, svart hål; en totalinstallation som likt en kamera obscura fångar ljuset för att transformera det till något helt annat
Effekten är mycket stark. Den besökare som i silat dagsljus följer trappans smala steg uppåt, överraskas av de hårda kontrasterna i gallerirummet när väggarnas grå-svarta nyanser möter solstrålarna som strömmar in från fönstren.
Jag såg Anders Sletvold Moes verk första gången 2007, året efter han slutade Konsthögskolan i Malmö. Redan då var krocken mellan matta och högblanka färgfält hans signum. Metoden blir särskilt tydlig då han använder den i plexiglas, ett material han också haft med sig under decenniet som gått sedan utbildningstiden.
På utställningens bottenvåning finns en bård i plexi, som i liten skala exakt motsvarar målningarna en våning upp – en modell. I bårdens växlingar mellan blanka ytor och matta, som suger åt sig ljuset, blir konstnärens avsikt plötsligt tydlig på ett sätt som enbart skymtar i måleriet: att skapa rytmiska skiftningar som utmanar ögat och skapar en känsla av rörelse. Den hårda plastytan klarar det bättre än målarfärgen, och ett sådant verk i fullskala önskar åtminstone jag mig till nästa gång.
Gå till toppen