Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Dåtid får liv i Elisabeth Östnäs böcker

Elisabeth Östnäs debuterade med en skräckroman för vuxna för att sedan fortsätta med en trilogi för ungdomar. Just nu fördjupar hon sig i pest, karoliner och pietism inför nästa roman som utspelar sig på 1700-talet.

Elisabeth Östnäs läste mycket som barn, skriver mycket som vuxen. "Inget får komma emellan mig och min bok" säger hon.Bild: Cecilia Lindberg
– Researchen är den njutbara delen av skrivandet, konstaterar Elisabeth Östnäs som har lagt en bok om karolinerna på bordet när vi träffas på Lunds stadsbibliotek.
Under de senaste åren har hon varvat skrivandet med redaktörsuppdrag och textgranskning på frilansbasis. Just nu ägnar hon sin tid åt eget skrivande.
– Nu har jag folk som vill att jag ska blir klar. Och sedan är det bara att fortsätta. Jag skriver så länge någon vill läsa, säger hon.
Litteraturintresset fanns tidigt.
– Som ung läste jag otroligt mycket, så mycket att jag mörkade hur mycket. Jag är mer eller mindre beroende av böcker. Ingen får komma emellan mig och min bok.
Men det egna skrivandet tog inte fart förrän långt senare. Svenskalektionerna på gymnasiet upplevde hon som tråkiga eftersom de ofta handlade om att skriva faktatexter.
– Det funkade inte för mig - jag kunde inte få ihop någonting som var sant.
När en lärare förutspådde att hon skulle bli författare slog hon det ifrån sig och ägnade sig under flera år åt andra saker. Hon läste religionshistoria, men kände också ett behov av att fjärma sig från den akademiska världen.
– Så jag satt i kassan i en matbutik, jobbade på ett äldreboende och på ett IT-företag...
Först när hon gick en journalistutbildning förstod hon att det skönlitterära skrivandet passade henne bättre.
Debuten ”Feberflickan”, skrevs till stora delar på fiket på Lunds stadsbibliotek, just på den plats där vi träffas för intervjun. Här i den ljusa, avskalade miljön växte en suggestiv skräckroman fram med lukter av ruttnat kött och död som trängde fram ur texten.
Boken fick fina recensioner. Elisabeth fortsatte med vad hon kallar ett ”långt och krångligt bokmanus” som inte blev utgivet. Men när en redaktör tipsade om att ett spår i historien skulle kunna utvecklas till en berättelse för barn och unga, föddes idén till trilogin om kungadottern Turid.
– Jag är glad att det blev så. Jag började skriva om vikingatiden för att jag intresserar mig för fornnordisk sed. Med de böckerna i bagaget har jag sedan vågat ta mig an andra epoker.
Researchen är viktig, säger hon, och påpekar att ju närmre vår egen tid man kommer desto mer förarbete krävs det för att berättelsen ska bli trovärdig.
– Nu när jag skriver om 1700-talet behöver jag veta hur kläderna såg ut, vad de hade för frisyrer och vad sjöng de för sånger? Men jag försöker att inte snöa in för mycket. Det får inte bli en uppradning av fakta - det måste ju vara levande, förklarar hon.
Intresset för historia har hängt med länge, och som ung läste hon gärna historiskt baserade berättelser: Moa Martinsons böcker och ”Avalons dimmor” av Marion Zimmer Bradley är verk som haft stor betydelse.
– De historiska perspektiven är viktiga för att förstå vår tid. Det mesta som händer nu har hänt tidigare, flera gånger. Ofta refereras det till en dåtid som var fantastisk, men jag undrar när den i så fall inföll?
Vid sidan om skrivandet håller Elisabeth håller gärna i workshops. Att främja läs- och skrivkunnigheten bland barn och ungdomar tycker hon är särskilt angeläget.
– Det utvecklar fantasi och empati - det är viktiga egenskaper hos alla människor. Men det är som med muskler: man måste träna dem.
Gå till toppen